Walter Nilsson

Nilsson, Walter, 1932–97, författare, sjöfartsjournalist. Nilsson växte upp i fiskeläget Yngsjö, i en fiskarfamilj. Även farfar, farfarsfar och farfars-farfar var fiskare. Om sin barndom har han berättat i sin debutbok, den självbiografiska romanen ”Fiskarens påg” (1973) och om det första arbetet i ”Trädgårdseleven” (1979). Den självbiografiska romansviten, som från början blev mycket prisad, Nilsson jämfördes bl.a. rättvist med Piraten, fortsattes med ”Bästemannen” (1985), där vi får följa tjugoåringen på hans första längre sjöresor, bl.a. livet på en ålkvass. Sjömannen blev havet trogen, men 1959 gick han definitivt i land och hamnade i Helsingborg, där han arbetade som betongarbetare på ett bygge. Där drabbades han av en rasolycka 1968, skadades allvarligt med knäckt rygg men lyckades överleva och utvecklas, framför allt som författare. Om detta berättar han i slutkrönet av sin märkliga självbiografiska svit, ”Betongarbetaren” (1997), skriven under hans sista år. Där speglas hans erfarenheter av det nya Helsingborg som han såg växa fram, och han hade i huvudet fortsättningen, som han aldrig hann fullborda. Förmodligen skulle den sista boken ha handlat om hans fortsatta skrivande, som manifesteras av de sjöfartskrönikor Nilsson från 1967 till sin bortgång 1997 skrev i Helsingborgs Dagblad. I Nilssons personliga arkiv fanns uppgifter och foton på över 30 000 fartyg. I HD förekom också hans kåseri ”Veckans vänliga Ven” i drygt fyra decennier.

Läs mera: H.Lång: ”Kämpe i motvind” (Arbetets söner 21), Skånska Dagbladet 10/6 2001; Solbritt Lindfors Lång, red., ”Diktarnas Helsingborg” (2005).