Villa Annero

Texten är hämtad ur ”Villa Annero”, Björn Engdahl 2012.

Konsul Anders Hansson (rysk vicekonsul) 1842-1912 förvärvade en del av fastigheterna vid Södra Storgatan. År 1876 uppfördes en maltfabrik och torkria på tomten. År 1885 lät Anders Hansson uppföra ett sommarhus en bit upp i backen av kvarteret Minerva. Villan fick namnet Annero efter Anders Hanssons hustru som hette Anna. Annero hade på den tiden en mycket påkostad och vacker, inglasad fasad i väster med sundsutsikt. Inglasningen omfattade båda våningarna och bestod av glas och trävirke. Konsuln bodde med sin familj i fastigheten på S.Storgatan vintertid och flyttade upp till Annero på sommarhalvåret.
Makarna Hansson donerade fastigheterna med tillhörande fabrikshus, där även Villa Annero ingick, år 1909 till Helsingborgs stad. Vid ungefär samma tidpunkt blev Magnus af Malmborg utnämnd till rektor på Gossläroverket och fick då Annero som tjänstebostad. Tio år senare 1919 blev Annero bostad åt spårvägschefen Otto Lange. Vid denna tidpunkt gjordes också en tillbyggnad på fastigheten. Säkerligen fick Annero fler hyresgäster genom åren.

År 1953 kom Annero i Helsingborgs museums förvaltning, troligtvis med tanke på dess läge vid Möllebacken. Fastigheten skulle av museet användas som magasin. Några år senare revs den vackra glasfasaden, som blev farlig att beträda då trägolven genom åren blev fuktskadade. Visst restaureringsarbete påbörjades, för att i någon mån försköna fastigheten. Museets snickare Oscar Johansson och Olle Nilsson fick också restaurera den gamla takterrassen som var av trä. Från denna takterrass var det en fantastisk utsikt över Helsingborg och sundet.

Interiörbeskrivning av Villa Annero

På gamla Stadsmuseet i S.Storgatan var det redan vid denna tidpunkt problem med magasinsutrymmen och Annero kom väl till pass. På första våningen fövarades i ett av rummen samlingar av gamla trattgrammofoner, skivspelare, magnetofoner, trådspelare samt speldosor av olika slag. I ett annat rum förvarades tavlor och möbler av lättare slag som stolar m.m. Det gamla köket hade egen ingång med en liten påbyggd farstu med blåmålad dörr. Knut Svensson, som var vaktmästare och trädgårdsmästare på Stadsmuseet, hade köket som redskapsförråd. Vissa växter hade också sin vinterförvaring här.

Mitt i byggnaden fanns en vackert svängd trappa upp till andra våningen, där ett litet rundat fönster fanns i väggen med utsikt mot de övriga byggnaderna på Möllebacken. På ovanvåningen fanns museets textilsamlingar nerpackade i arkivhyllor i båda rummen, men även skyltdockor som användes vid utställningar förvarades där. På denna våning fanns också en liten trappa upp till den tidigare omnämnda takterrassen.
I samma rum där trappan till andra våningen fanns var även trappan till källaren belägen. Dörren ner till källaren var blåmålad med en vacker glasruta i mitten. I källaren fanns ett litet grovkök som faktiskt såg riktigt ombonat ut med kökssoffa och bord. Knut Svensson odlade hyacint- och tulpanlökar i en del av utrymmena här. Vid juletid tilldelades personalen på Stadsmuseet julgrupper odlade i detta kök. I källaren fanns också ett pannrum och intill detta ett mangelrum med en gammal handdragen mangel som rustmästaren på Stadsmuseet, Otto Holmström, använde då han och familjen bodde i museets tjänstebostad på S.Storgatan 29. Källaren var belägen i markplan med egen ingång från den stenterrass med trappor som var belägen vid Möllebackens sluttning.

Trädgården vid Annero

Nedanför sluttningen vid trappterrassen väster om Annero fanns en trädgård med två gräsmattor. I hörnet som gränsar till Bergaliden växte stora björnlokor och på gräsplanerna stod vita cementkrukor på pelare med planterade blommor i. Uppe i höjd med gamla Handelsgymnasiet fanns en vinklad tegelmur med fantastiska rosenrabatter omlindade av lavendelhäckar. Längst ner vid sluttningen till Bergaliden fanns en liten terrass uppmurad där våffelbrukets personal satt och drack kaffe under sina pauser. En vacker vy, då de blå spårvagnarna gick upp för Bergaliden samtidigt som Bergalids sjukhems gula tegelbyggnad låg insvept i Bergalidens gröna sluttningar. På den södra gaveln av Annero fanns också en mur som var sammanbyggd med huset. Muren avlutades med en brunfärgad träport som gränsade till stenverandan i väster. Vid denna södra gavel växte clematis som slingrade sig på Anneros södra gavelvägg. Under 1940-50-60-talen var hela Möllebacken en oas mitt i stadens centrum. Många besökare från Stadsmuseet och Våffelbruket sökte sinnesfrid här.

Bilden ovan visar Villa Annero strax innan renoveringen under 1950-talets mitt. Den gamla inglasade verandan var angripen av röta, och det talades om att golvet gungade när man beträdde det. I högra sidan skymtar den mur med en träport som gränsade till Anneros sydöstra sida där en vacker rosenträdgård var belägen. Museets personal passade alltid på att varje sommar njuta av kaffe och nygräddade våfflor i denna trädgård.
Till vänster på bilden ligger det så kallade “Prästhuset” som var en gårdsbyggnad till Prästgården på Prästgatan-S.Storgatan. Prästgården flyttades upp till Fredriksdal under 1940-talets början. “Prästhuset” användes som magasin fram till rivningen i början av 1960-talet.

Under många år var Villa Annero en fantastisk resurs för Helsingborgs museum att kunna magasinera samlingarna. Under 1960-talet utnyttjade man också Pålsjö slott för förvaring av möbelsamlingarna. År 1970-80 hade Villa Annero förfallit i så stor grad att ett rivningsbeslut var oundvikligt. Under denna tid tömdes Annero. De magasinerade samlingarna flyttades dels till Fredriksdal, dels till nya lokaler på andra våningen i fastigheten S. Storgatan 33-35. Villa Annero blev därefter ett offer för grävskoporna. Efter rivningen förföll den vackra trädgården på Möllebacken, som var en oas för de våffelspisande museibesökarna sedan många decennier tillbaka.

Arkeologiska undersökningar vid Villa Annero

Vid det gamla Handelsgymnasiet som gränsar till Anneros östra fasad låg den medeltida Sankt Olai kyrkan, som var belägen på samma plats som gymnasiebyggnaden. Troligtvis förstördes kykans grundmurar då man uppförde Handelsgymnasiet år 1863. En tillhörande kyrkogård breder ut sig vid området kring Våffelbruket och Möllebacken samt tomt 12a vid Annero. I en rapport från år 1960 har fil. lic. Margareta Weidhagen-Hallerdt, som tjänstgjorde på Stadsmuseet under 1950-60 talen, påträffat fynd av benrester och gravhällar på området. Gravar har också påträffats vid grävningsarbete år 1954, då man skulle installera en lokaltelefon mellan Villa Annero och Stadsmuseet i S.Storgatan. Vaktmästare Knut Svensson rapporterade om flera skelettfynd då han arbetade i planteringarna vid Möllebacken. År 1980 påträffades också ett antal gravar i samband med rivningen av Annero.
Vid en utgrävning av S:t Mikaels kapell vid Kärnan år 2004, genomförd av Kristianstads regionmuseum med Lars Salminen som ledare, gjordes samtidigt en undersökning i området kring gamla Handelsgymnasiet i samband med schaktningsarbeten på gymnasiegården.
Området kring Villa Annero och Möllebacken har idag ett starkt PBL- och KML-skydd. Handelsgymnasiet som beskrivs i artikeln är nuvarande Vittra skolan vid Bergaliden. Troligtvis kommer en utgrävning av hela området inte att påbörjas under en överskådlig framtid.

Personliga minnen av Villa Annero

Allan Selge om villa Annero:

I grönska gömd med många år på nacken man hittar fridens villa Annero med sikt mot Sundet från museibacken som från en svalas luftigt byggda bo.

Här hittar näktergalen sångarställen när skymningen drar för sin blå ridå, och varligt i sin famn tar sommarkvällen den gamle konsulns vittrade chateau.

Björn Engdahl minns:

På 1960-talet under mina skolår var jag postbud och springpojke på gamla Stadsmuseet i S.Storgatan. Efter skolans slut cyklade jag ner till Annero och fick tåligt vänta på museets kontorschef Elsa Jarlman, som via lokaltelefonen på Annero gav mig olika arbetsuppgifter. Under lördagarna klippte jag gräsplanerna på Möllebacken och hjälpte min morfar Knut Svensson med olika trädgårdssysslor. Ingeborg Löfberg, som pysslade om bl.a. textilsamlingarna på Annero, hjälpte jag också ofta med att lägga malmedel i de olika kartongerna samt att registrera de olika föremålen som förvarades där. I ett av rummen hade jag också ett litet skrivbord, där jag samlade de foto jag fick av Knut Svensson, Otto Holmström och Margareta Weidhagen. Det lade grunden till den unika fotosamling om personal och äldre miljöer på gamla Stadsmuseet och Fredriksdal som jag har idag. Både jag själv och Tor Holmström, som är son till rustmästare Otto Holmström, har många trevliga minnen att berätta från Allan Selges beskrivning av “fridens villa Annero”.