Torkel Eriksson

Eriksson, Torkel, 1933–2002, fil. lic., museichef och museiråd i Helsingborg 1977–1998. Efter studier i konsthistoria vid Lunds universitet och en lic.- avhandling (som behandlade Anastasismotivet i byzantinsk konst), kom han efter några år som universitetslektor 1977 som museichef till Helsingborg. Han hade tidigt specialiserat sig på medeltidens konst och arkitektur och bl.a. gjort en uppmärksammad analys av dopfunten i Tryde kyrka på Österlen tvärtemot en tidigare tolkning av professorn och kännaren av medeltida kyrkokonst Johnny Roosval. Eriksson ledde Helsingborgs museum under en turbulent tid. Diskussionerna om ett nytt museum var hetsiga och meningarna om dess placering var många. I elva år var han museets chef. År 1988 utnämndes han till museiråd och fick på heltid ägna sig åt forskningar i Helsingborgs historia, en verksamhet som resulterade i ett stort antal skrifter alltifrån strikt vetenskapliga till populärvetenskapliga. Som exempel kan nämnas ett flertal skrifter om Kärnan, en bok om Rådhuset i Helsingborg (1996), en skrift om Mariakyrkan (2000) och hans sista bok ”Landstigning och hamninvigning” (2001) om minnesstenen över Karl XIV Johans landstigning i Helsingborg 1810. Eriksson var medarbetare i Nationalencyklopedin och fram till sin död medverkade han i detta stadslexikon. Det verk som han i många år ägnat tid och kraft åt hann han tyvärr inte färdigställa, nämligen ett stort arbete om Helsingborgs slott med nya rön och omdateringar efter bl.a. dendrokronologiska undersökningar och utgrävningar på 1990-talet.