Sjöslaget i Öresund i oktober 1658

Sjöslaget i Öresund i oktober 1658, mellan svenska och holländska flottor. Utgången av slaget fick betydelse för maktbalansen i hela Norden. Den svenske kungen Karl X Gustav bestämde sig på sensommaren 1658 för att bryta den i februari samma år ingångna Roskildefreden. Han tänkte anfalla och erövra hela Danmark. Han belägrade Köpenhamn och intog Kronborg. Holländarna, som var Danmarks allierade sände en flotta till Köpenhamns undsättning. Den holländska flottan under ledning av amiral Jacob van Wassemaer bestod av trettiofem stora örlogsskepp och ett stort antal transport- och handelsfartyg med 2 200 soldater ombord samt en stor mängd proviant avsedd för den belägrade staden. Svenska flottan bestående av trettioåtta örlogsfartyg och sex fregatter under ledning av amiralen Karl Gustav Wrangel samlades, i likhet med den holländska flottan, i norra Öresund. På grund av en envis motvind kunde man inte företa sig någonting.

Den 29 oktober mellan klockan åtta och nio på morgonen tog sjöslaget sin början. Från Helsingborgs höjder följde stadens invånare den blodiga och bittra sjöstriden. Trots att holländarna var överlägsna i antal och så småningom fick fördel av en frisk vind behövde de sex timmar för att bryta igenom den svenska försvarslinjen. Förlusterna på båda sidor var stora. Svenskarna förlorade tre skepp innan de drog sig tillbaka, ett holländskt skepp gick förlorat och båda sidor förlorade mellan femhundra och sexhundra man. Holländarna nådde emellertid sitt syfte att bryta igenom den svenska försvarslinjen och undsätta Köpenhamn. Och Wrangels nederlag blev i realiteten en stor förlust för den svenske kungen, vars planer gick om intet.