Ryssbranden

Ryssbranden på Råå 1788. Natten mellan den 9 och 10 augusti 1788 landsattes på Råå manskap från en rysk eskader, som satte hela samhället i brand. Bakgrunden till händelsen var att Sverige sedan försommaren samma år låg i krig med Ryssland, ett krig som hade startats av Gustav III trots avrådan från erfarna officerare och ministrar. Den ryska eskadern var på väg genom Öresund och traditionen berättar att cirka trehundra personer sattes i land för att skaffa dricksvatten. Rååborna hade själva ont om vatten och låste sina brunnslock, vilket retade upp ryssarna och fick dem att begå våldshandlingarna. 29 korsvirkeshus lades i ruiner, timmer till två hus förstördes, likaså en jakt och fyra andra båtar, segel, fiskredskap, kläder och husgeråd. Boskapen slaktades, och rååborna förlorade i stort sett alla sina försörjningsmöjligheter. Invånarna själva flydde inåt landet, två personer hann inte undan utan togs som gisslan men släpptes senare i Köpenhamn. Ingen blev dödad eller illa skadad, men cirka 150 personer blev hemlösa.

Det har föreslagits att berättelsen om dricksvattnet som orsak till anfallet är en efterkonstruktion som saknar all verklighetsgrund. Anfallet var en ren terrorhandling avsedd att sätta skräck i befolkningen. Man hade redan den 8 augusti anfallit Båstad, vars invånare dock tappert lyckades försvara sig, och man planerade fortsätta räder mot skånska hamnar, bl.a. mot Helsingborg och Viken. Förmögna helsingborgare hade redan börjat föra sina ägodelar inåt land. Angreppet på Helsingborg avstyrdes dock av den danske kronprinsen. Trots att Danmark och Ryssland var bundsförvanter väckte tilltaget stor förbittring i Danmark, och kronprins Frederik gav den ryske befälhavaren en skarp reprimand. Dessutom ställde han sig i spetsen för en insamling, vars medel skulle hjälpa den utblottade fiskarbefolkningen att återuppbygga samhället.