Ringstorpsmöllan

Av Björn Engdahl

År 1803 lät den danske medborgaren Fredrik Kamph bygga en väderkvarn av modell “holländare” på tomten där idag Stattenahemmet är beläget. Eftersom Fredrik Kamph var dansk var det problem för honom att driva kvarnverksamhet i Sverige. I folkmun kallades Ringstorpskvarnen för “danskens mölla”. Det blev också protester från andra kvarnägare i staden. Ringstorpskvarnen såldes därför till underpris, först till köpman Christian Dragon. År 1812 köpte byggmästare Georg Soffel möllan och 1820 såldes den ytterligare en gång till inspektor C.E. Bokelund.

Först 1821 kom Ringstorpskvarnen i familjen Sjunnessons ägo. Sjunne Persson med hustru Gunhilda, född Nilsdotter, drev kvarnen under en längre tid varefter sonen Nils Sjunnesson tog över verksamheten. Nils var gift med Beate, född Giesman. År 1862 lät han uppföra Ringstorps Valskvarn, vilken kom att sysselsätta ett femtontal arbetare. Valskvarnen låg vid sidan om den gamla Ringstorpsmöllan.

Under 1800-talets början beslöt de styrande i staden att resa en minnessten över Magnus Stenbock. Nils Sjunnesson, som behärskade konsten att hugga kvarnstenar, blev tillfrågad att vid endast 27 års ålder hugga ut minnesstenen över Magnus Stenbock och slaget vid Helsingborg 1710. Stenen blev placerad i en minneslund vid Ringstorp. Idag står stenen tillsammans med en större sten, rest av Helsingborgs stad, framför gamla vattentornet från 1904.

Nils Sjunnesson etablerade sig också i gästgiveribranschen. I spetsen där Långvinkelsgatan och Hälsovägen möts anlade han ett gästgiveri som sedermera blev Hotell Norrbro. Med gästgiveriet blev han också chef för skjutshållet i stora delar av nordvästra Skåne. På Ringstorpshöjden öppnade han en grusgrav som i folkmun kallades “Sjunnes grusa”. Den kom sedermera att bli stadens soptipp.

Intill Hotell Norrbro, där idag Johnson & Johnson (f.d. Leo) är beläget, låg på den tiden Ringstorps Ångbryggeri. På gården bakom hotellet låg ett kalkbruk med två kalkugnar och på samma tomt mot Hälsovägen var Ringstorps mejeri beläget. Det fanns också ett Ångwienerbageri på Långvinkelsgatan. Alla dessa företag ägdes av Nils Sjunnesson.

Man kan utan tvekan säga att Sjunnesson var en industrimagnat i Stattena på den tiden. Författaren och helsingborgskännaren Karl-Erik Ander beskriver Nils Sjunnesson i sina böcker som ett födgeni med en affärsförmåga utöver det vanliga. Nils var dessutom ledamot i Stadsfullmäktige och Drätselkammaren.

År 1914 upphörde den kommersiella malningen i Ringstorpskvarnen. Möllan stod sedan övergiven i ett antal år. Först 1929 beslöt de styrande i staden att kvarnen skulle flyttas till Fredriksdals friluftsmuseum. Möllebyggarna Nils och Erik Tellström med hjälp av museets personal demon-terade möllan på sin dåvarande plats och uppförde den på Fredriksdal 1929 – 1931 under ledning av museets intendent Torsten Mårtensson.

Bröderna Nils och Erik Tellström från Döshult var med om att uppföra de flesta av allmogehusen på Fredriksdals museum från 1920-talets början fram till 1940-talet. Sjunnesson fick många barn varav den yngste sonen med samma namn, Nils Sjunnesson d.y. 1883-1961 anlade 1919 Ringstorps Chokladfabrik på samma tomt som Ångvalskvarnen stod. Fabriken uppköptes senare av Ragnar Clarkson och fick namnet Chokladfabriken Coralli.

Ringstorpsmöllans interiörer

 Broloftet med ”tudorna” där mjölet rinner ner i säckarna. Den horisontella bjälken, ”broen”, bär upp den vertikala rotationsaxeln för kvarnstenen. Genom att höja eller sänka ”broen” kan man reglera avståndet mellan kvarnstenarna och därmed mjölets finhet. Samtilga foton: Tor Holmström.

Bilderna nedan, kvarnloftet där själva malningen sker. Vi ser fortsättningen på den vertikala rotationsaxeln med sitt kvarndrev som drivs av det stora stjärnhjulet.

Nedan, fler bilder från kvarnloftet, där vi ser mer av det stora stjärnhjulet. Det sitter på den vertikala drivaxeln, spindeln, och griper in i kvarndrevet som driver kvarnstenarna. I bakgrunden på vänstra bilden ser vi också hisslinan och luckorna i golvet, där säckarna hissas upp till kvarnloftet.

Hissmaskineriet. I bakgrunden syns hisslinan som lindas upp på sin axel. Denna drivs av hiss-skivan som sitter på den vertikala drivaxeln, spindeln. Till höger inmatningstratten där säden matas ner genom ”ögat” till kvarnstenarna.

Nedan, till vänster kronhjulet uppe under takhättan. Hjulet sitter på axeln som bär upp kvarnvingarna och ovanpå hjulet ligger bromsen, ”pressen”. Till höger krondrevet som drivs av kronhjulet och sitter på den vertikala drivaxeln, spindeln.

Principritning av en s.k. holländare – jämför ritningen och interiörbilderna ovan. Efter Sven Palm 1981.