Pålsjö fajansfabrik

Pålsjö fajansfabrik, verksamheten igångsattes 1765 av dåvarande ägaren till Pålsjö gård, Michael Andreas Cöster (släkten). Fabriken var troligen belägen söder om Dag Hammarskjölds väg där Matthias Gülichs gata och Borgmästaregatan möts. Michael Andreas Cöster hade fått Pålsjö gård i gåva av sin mor Öllegård Maria Bromé. Hon hade i sin tur erhållit egendomen som testamentarisk gåva av makens kusin Petter Pihl år 1759. M.A. Cöster var fostrad i frihetstidens anda. Landets invånare uppmanades att ”bidra till landets förkovran, söka naturens dolda skatter och medverka till deras förädling.” Full av entusiasm tog M.A. Cöster stora lån och lät rusta upp gård och egendom. Han säger i en skrivelse att lyckan tillskyndat honom den skönaste i riket belägna fastighet. Han började också leta kolfyndigheter på ägorna och fann dem efter flera år. Över stenkolsflötsen fann man lerarter av hög kvalitet som vid provbränning i Köpenhamn visade sig lämpliga för fajanstillverkning.

År 1765 anlades en liten fabrik på ägorna där det tillverkades fat, skålar, terriner, vaser m.m. i framförallt ljusgult fajansgods överdraget av en vit tennglasyr. På ägorna fanns också ett slipstensbrott som gav avkastning bland annat genom export till Norge. Många faktorer bidrog till att fabriken lades ner nio år senare. M.A. Cöster hade ansökt om lån och tillverkningsprivilegier för fajansfabriken men ärendet drog ut på tiden. Cöster beviljades ett lån på 12.000 daler men fick endast hälften. De resterande ville man avvakta med. Trots upprepade försök att få den resterande summan skulle det dröja och då var det försent. C.M. Cöster hade också belånat gården, lånat av kyrkan och av en dansk adelsman. Det var dessutom svårt att få avsättning för fajansgodset då det importerade engelska flintgodset blev allt populärare.

År 1774 upphörde tillverkningen och Pålsjö såldes då M.A. Cöster blivit borgmästare i Växjö. Skulden till manufakturfonden tvingade Cöster att starta en ny porslinsfabrik i Växjö, men fabriken bar sig inte. Det lån han tog 1779 med möbler och husgeråd som pant kunde inte återbetalas så panten fick säljas. Samma år lades Växjöfabriken ner. År 1783 såldes fastigheten med alla inventarier, men en skuld på nära 2000 riksdaler kvarstod och Carl Michael Cöster fick sitta i byhäktet. Efter tiden i byhäktet återinträdde Cöster sitt ämbete som borgmästare men avled ganska snart, 1786.

Idag finns endast ett tjugotal hela föremål bevarade samt fynd från en utgrävning som företogs av Helsingborgs museum 1911 och 1912. I museets samlingar på Kulturmagasinet finns sedan tidigare åtta hela föremål, förutom ett stort antal skärvor samt rekonstruerade föremål som härrör från utgrävningen1911-12, från Pålsjö fajansfabrik.

Läs mera: Gunilla Eriksson, ”Cösters Pålsjö”, Kring Kärnan 21 (1992); samme författare, ”Fajanserna kring Östersjön, 4:1 Skärvor av en dröm” (2002).