Olympiska lekarna i Ramlösa

”Olympiska spelen” i Ramlösa 1834 och 1836. Somrarna 1834 och 1836 anordnades Olympiska lekar i Ramlösa. Den 17 juli 1834 arrangerades de första tävlingarna på kappridarebanan. Tävlingsgrenarna var: 1. Brottning, Wighetsrörelser och Balanser. 2. Språng i höjden, såväl med som utan stång samt över levande häst. 3. Klättring och äntring å mast och linor. 4. Kapplöpning till fots å kortare och längre banor. Sammanlagt 43 ungdomar deltog i de olika tävlingsgrenarna. Tidningarna hade långa referat av tävlingarna med uppgifter om resultat och segrare i de olika grenarna, ett av Sveriges första idrottsreferat, men man berättade också att så stora människomassor hade strömmat till att det var omöjligt att upprätthålla ordningen. Alla avspärrningar genombröts. Men det fanns en nyhet – man utlyste en författartävling. Man lovade ”åt den som författar och uppläser den bästa afhandling om de fordna Olympiska spelen jemförda med Medeltidens riddarspel, torneringar samt nyttan av kämpalekars återupplifvande i närvarande tid” en krans av ek och lager.

Tidningarnas reportage från 1836 års tävlingar var ytterst kortfattade. Ingenting om antalet deltagare, inga tävlingsresultat. Man klagade däremot över den störande oordning som nu liksom ”äfven förra gången varit fallet och hoppades att det skulle bli bättre nästa gång”. (Se Olympiska föreningen i Helsingborg). Det blev inte någon nästa gång i Ramlösa, men Schartau gav inte upp tanken. I augusti 1843 anordnade han på Ladugårdsgärde i Stockholm tillsammans med en för sin tid känd festfixare ”folknöjen med täflingslekar”. Stockholmspressen ägnade stort utrymme åt tävlingarna i förhandsreklam ända från mitten av maj och hänvisade till de lyckade folkfesterna i Ramlösa. Men spelen i Stockholm blev ett totalt fiasko. Ett tidningsreferat talar om 25 000 åskådare, och att ännu värre kaos än i Ramlösa 1836 utbröt. Av tävlingsgrenarna, i stort sett de samma som i Ramlösa, kunde vissa överhuvudtaget inte genomföras. Det blev slutet för Schartaus storstilade planer på att återuppväcka antikens Olympiska Spel. Själv dog han i misär 1852. Det enda som i dag i Helsingborg påminner om spelen är gatu- och kvartersnamnen på platsen för spelen: t.ex. Fäktmästaregatan, Rännarbanan och kvarteren Olympiaden och Gymnasten.

LÄS MERA: Åke Svahn, ”Olympiska Spelen i Ramlösa 1834 och 1836” (1984).