Lejonlabyrinten

”Lejonlabyrinten, en skulptursaga för barn”, skulptur i Sofieros slottsträdgård av Ingegerd Lundahl-Olsson med hjälp av Marja Sikström. Lejonlabyrinten tillkom på plats under hösten 1990 inför Sofieros skulptursymposium 1990/1992. Symposiet arrangerades av entreprenören Bill Nederman och processen skildras i en liten bok av konstvetaren Christina Högardh-Ihr. Skulpturen består av hundra stenar placerade i en labyrintisk spiralformation. Tio av stenarna är skulpturer i röd granit som formgetts med mejsel, slägga, vinkelslip och vattenslip. Ytterligare elva stenar är naturstenar med ingraverad text. Tillsammans återberättar stenarna den franske författaren Jean de La Fontaines (1621–1695) klassiska fabel ”Lejonet och råttan”. Lejonlabyrinten blev genast populär bland besökare. Poeten Marie Lundquist tycks ha namngett sin femte diktsamling ”En fabel skriven på stenar” (1999) efter skulpturen. En av dikterna inleds med: ”Vi går i lejonets labyrint / och läser en fabel / skriven på stenar”.

Fabeln börjar i labyrintens mitt och fortsätter utåt. På stenarna återges texten i versaler:

Sten 1: ”Lejonet och råttan / fabel av La Fontaine (1621–1695)”.

Sten 2: ”En råtta råkade en dag av misstag sätta sig mellan tassarna på ett lejon.”

Sten 3: ”Men lejonet djurens konung lät råttan leva.”

Sten 4: ”Denna goda gärning gjorde lejonet inte förgäves.”

Sten 5: ”Senare när lejonet jagade i skogen fastnade han i ett nät.”

Sten 6: ”Djurens konung röt av raseri men han kunde komma loss.”

Sten 7: ”Då kom den lilla råttan kilande.”

Sten 8: ”Hon gnagde och gnagde på nätet med sina vassa tänder.”

Sten 9: ”Till sist blev det ett stort hål i nätet.”

Sten 10: ”Råttans triumf: lejonet kom loss!”

Sten 11: ”Så kunde råttan med sitt tålamod göra vad lejonet med all sin styrka ej förmådde.”

AH

Källor:

Christina Högardh-Ihr, ”Lejonlabyrinten”.

Marie Lundquist, ”En fabel skriven på stenar” (1999), sida 12.