Karl Ragnar Gierow
Gierow, Karl Ragnar, 1904–1982, författare. Gierow föddes och växte upp i en känd Helsingborgsfamilj; fadern var teologie doktorn och folkskoleinspektören Arvid Gierow (1873–1944). Karl Ragnar flyttade efter humanistiska studier i Lund till Stockholm. Där gjorde han stora insatser i svenskt kulturliv: han var litterär rådgivare på Nordstedts förlag, chef för litterära avdelningen på Svenska Dagbladet 1946–1951 och chef för Dramaten mellan åren 1946–1951, en period av många betraktad som en av nationalteaterns glansperioder, han blev invald i Svenska Akademien 1961 och dess ständige sekreterare 1964–1977. Först och främst var Gierow en framstående diktare i humanistisk anda, i konkurrens med jämnårige Johannes Edfelt och Hjalmar Gullberg.
Hans diktning är från början förknippad med Helsingborg som han alltid bar i sitt hjärta. Redan debutboken ”Solen lyser” (1925) med konstfullt rimsmidda dikter, tar oss med till kända trakter i Helsingborg, inte minst Pålsjö skog, som skalden ofta återvänt till i sina essäer och minnesskildringar. Den andra diktsamlingen, ”Den gyllene ungdom,” kom 1928 och är inspirerad av kärleken till den kvinna som varit hans förälskelse sedan 16-årsåldern och som i diktens år blev hans maka. Den välkända ”Sång till staden”, tonsatt av Gustaf Paulson (organist i Gustaf Adolfs församling), är skriven på beställning till Helsingborgs stadsfullmäktiges 75-årsjubileum 1938, då Gierow varit bosatt i huvudstaden i åtskilliga år. Dikten vittnar om hans minnesbilder av uppväxttiden, liksom den långt senare dikten ”Brevpressen”, i boken ”Helsingborg 900 år” (1985). Han tilldelades Helsingborgsmedaljen 1961. HL
Läs mera: Solbritt Lindfors Lång, red., ”Diktarnas Helsingborg” (2005).