Karl Ragnar Gierow

Gierow, Karl Ragnar, 1904–1982, författare. Gierow föddes och växte upp i en känd Helsingborgsfamilj; fadern var teol. doktorn och folkskoleinspektören Arvid Gierow (1873–1944). Karl Ragnar flyttade efter humanistiska studier i Lund till Stockholm. Där gjorde han stora insatser i svenskt kulturliv: litterär rådgivare på Nordstedts förlag, chef för litterära avdelningen på Svenska Dagbladet 1946–1951 och för Dramaten 1946–1951, en av nationalteaterns glansperioder, invald i Svenska Akademien 1961 och dess ständige sekreterare 1964–1977. Först och främst var Gierow en framstående diktare i humanistisk anda, i konkurrens med jämnårige Johannes Edfelt och Hjalmar Gullberg.
Hans diktning är från början förknippad med Helsingborg som han alltid bar i sitt hjärta. Redan debutboken ”Solen lyser” (1925) med konstfullt rimsmidda dikter, tar oss med till kända trakter i Helsingborg, inte minst Pålsjö skog, som skalden ofta återvänt till i sina essäer och minnesskildringar. Den andra diktsamlingen, ”Den gyllene ungdom,” kom 1928 och är inspirerad av kärleken till den kvinna som varit hans förälskelse sedan 16-årsåldern och som i diktens år blev hans maka. Den välkända ”Sång till staden”, tonsatt av Gustaf Paulson (organist i Gustaf Adolfs församling), är skriven på beställning till Helsingborgs stadsfullmäktiges 75-årsjubileum 1938, då Gierow varit bosatt i huvudstaden åtskilliga år. Dikten vittnar om hans minnesbilder av uppväxttiden, liksom den långt senare dikten ”Brevpressen”, i boken ”Helsingborg 900 år” (1985). Han tilldelades Helsingborgsmedaljen 1961.

Läs mera: Solbritt Lindfors Lång, red., ”Diktarnas Helsingborg” (2005).