K.G. Ossiannilsson

Ossiannilsson, K.G. tillsammans med hustru och mor i hemmet på Bäckahus vid Pålsjöbaden, 1913

nordOssiannilsson, K.G., (Karl Gustav), 1875–1970, författare. I denne hyllade och mångsidige skånske diktares författarliv (ett hundratal böcker i olika genrer) blev Helsingborgstiden enbart en parentes. Han bodde i Bäckahus, mitt emot Pålsjöbaden med en underbar utsikt över Öresund, åren 1907–15 och skrev där bl.a. dikten ”Hälsingborg” som publicerades 1913 i ”Minnesskrift till Hälsingborg”. Samma år trycktes hans diktsamling Lärkan, som har undertiteln ”Dikter i dur”. Dikten omarbetades något i ”Samlade Dikter 1” (1920). Sista strofen av poemet kan föranleda en att tro att Ossiannilsson skulle stanna till livets slut i det av honom så innerligt prisade Helsingborg, eller med slutorden: ”Ty ägde jag mitt fria val, / jag levde här och dog / och bleve sen en näktergal, / som sjöng i Pålsjö skog.” Det hör till diktens lögnmekanismer att han redan två år senare av fri vilja lämnade Helsingborg! Poeten skrev mera och positivt om Öresundsregionen men inget som når upp till denna dikt, dock glömde han inte staden i sitt fortsatta författarskap. Som kontrast till de lyriska anslagen kan framhävas romanen ”Stenbocks adjutant” (1933), där författaren, efter att ha skildrat slaget vid Helsingborg 1710, tar läsaren med på en rundvandring i staden. Här mötte krigets fasor och förödelsens styggelse och vi är långt från ”det vackra Hälsingborg”. Överhuvud är Ossiannilsson kontrasternas diktare, med bombastiska dikter, omväxlande med lyriska, och skånsk patriotism sida vid sida med svensk nationalism. Han skrev 1916 texten till Sveriges flagga, musik av Hugo Alfvén, men ungefär samtidigt dikten Skåneland, föreslagen som ”skånsk nationalsång”, där Skåne prisas som ”skönaste land uti världen”. Nog har det beprisade paradiset vid Pålsjö skog betytt något för denna lovsång. HL

Läs mera: Solbritt Lindfors Lång, red., “Diktarnas Helsingborg” (2005).