Helsingborgs idrottsförening

Helsingborgs Idrottsförening, (HIF) bildad den 4 juni 1907. Det skedde efter att de konkurrerande klubbarna BK Svea/Stattena IF och Svithiod bestämt sig för att gå ihop. Upphovsmännen var Tage Johansson från Svithiod och Georg Bengtsson, från Stattena. Den store ledargestalten under 43 år var John ”Bill” Pettersson (ordförande 1908–51). År 1909 blev HIF skånsk mästarklubb. Både 1914 och 1918 gick HIF till final i SM som då spelades i cupform. Den första stora idolen i HIF hette Otto ”Petter” Malm. I tjugo år, från 1907 till 1927, höll han en ordinarie centerplats i A-elvan. Han genomförde 500 matcher i A-laget och lyckades åstadkomma inte mindre än 735 mål! HIF:s första verkliga storhetstid inträffade dock några år efter det att Malm lagt fotbollsskorna på hyllan. Laget deltog i den första allsvenska serien 1924–25 och hamnade där på fjärde plats. En ny fjärdeplats följde säsongen efter, sedan en tredje och 1927–28 var HIF ytterst nära att vinna men blev tvåa med 9/1000 delars sämre målkvot än Örgryte. Säsongen 1928–29 nådde HIF ända fram. Det blev guld! Bland dåtidens stora favoriter fanns målvakten Sigfrid ”Sigge” Lindberg, försvarsklippan Nils Axelsson, högeryttern Charles Brommesson, skyttekungen Harry Lundahl, vänsterinnern Albin Dahl och vänsteryttern Knut Kroon, samtliga landslagsspelare.

År 1929–30 gjorde HIF om bedriften att vinna allsvenskan. Efter ett mellanår kom så serieseger nummer tre 1932–33. I mål stod då den utmärkte Folke Friis. Fjärde allsvenska segern kom i 1933–34 års serie. För HIF innebar säsongen 1934–35 en dyster vändpunkt. För första gången föll laget ur allsvenskan. Det dröjde dock inte längre än till 1937 innan HIF var tillbaka. Bland profilerna märktes nu bl.a. Malte Mårtensson, kallad ”Svarta Blixten”. År 1941 blev ett minnesvärt år. Då erövrade laget dubbeln, d.v.s. både slutsegern i Svenska cupen och allsvenskan (serien 1940–41). Helsingborgslaget var då sedan länge ett av allsvenska mest publikdragande lag. Resten av 1940-talet blev inte lika framgångsrikt. Mest handlade det om mellanår, fast 1948–49 utgjorde ett lysande undantag. HIF och Malmö FF kämpade i toppstriden. HIF fick till slut nöja sig med ”stora silvret”. Skyttekung var Carl-Johan ”Kalle” Franck, som gjorde 19 mål på hela säsongen. I laget fanns den legendariske målvakten Karl Svensson (”Rio-Kalle”). År 1950 slogs publikrekord på Olympia när 25 099 personer mötte upp för att följa Skånederbyt HIF– MFF. HIF slutade fyra i allsvenskan säsongen 1950–51.
Under de flesta säsongerna på 1950-talet erövrade HIF allsvenska medaljer. Nära guld blev det säsongen 1953–54. I en ren seriefinal mot GAIS på Olympia blev det förlust 3–2. Veckan före matchen noterades alla tiders publikrekord 26 154 mot MFF (3–3). Bland de mera kända spelarna under denna period (sent 1940-tal till tidigt 60-tal) kan (förutom ovannämnda Kalle Svensson, Malte Mårtensson och Kalle Franck) nämnas landslagsspelarna (A och B) Hans Malmström, John Wikdahl, Bertil Karlsson, Sven-Ove Svensson, Stendy Appeltofft, Gerhard Andersson, Åke Jönsson, Sven Espling, Sven Persson, Hasse Persson, Sigge Löfgren, Sylve Bengtsson, Lars-Erik Ahlberg och Bengt Salomonsson.
Största framgången på 1960-talet var tredjeplatsen i allsvenskan 1967 med bland andra landslagsstjärnorna Hans Selander och Inge Danielsson i laget. Men året efter blev desto tuffare. HIF ramlade ur allsvenskan efter att i avslutningsmatchen ha förlorat med 6–1 mot Åtvidabergs FF. Det blev nedflyttning till division 2 och det skulle dröja närmare bestämt 24 år och 11 dagar innan HIF åter var tillbaka i allsvenskan. Fyra år efter (år 1972) nedflyttningen till division 2 ramlade HIF ned i division 3. År 1981 debuterade en 17-åring vid namn Roland Nilsson i A-laget. ”Rolle” blev ett av de stora namnen i svensk fotbollshistoria. Första halvan av 1980-talet blev kämpig för HIF. Bosse Nilsson tillträdde som tränare 1987 och satte genast igång med att bygga upp ett helt nytt lag. År 1989 tog Ingvar Wenehed över ordförandeklubban, vilket innebar ett kraftigt positivt lyft för klubben. År 1990 var HIF uppe i näst högsta divisionen men först 1992 gick det äntligen hela vägen fram till högsta divisionen. Nya stjärnor i laget var nu bl.a. ex-proffset Mats Magnusson, stjärnskottet från Högaborgs Bollklubb Henrik Larsson (Henke), Jonas Dahlgren och målvakten Sven Andersson. Under resten av 1990-talet utvecklades klubben både sportsligt och, inte minst, organisatoriskt och ekonomiskt. Elitfotbollen i Sverige kännetecknas mer och mer av mycket höga transfersummor.
Reine Almqvist tillträdde 1994 som tränare och lotsade laget ut i Europa, med åttondelsfinal i Uefa-cupen mot Anderlecht år 1996. På vägen besegrades bl.a. det engelska storlaget Aston Villa. År 1998 kom norrmannen Åge Hareide som tränare och samma år vann HIF Svenska Cupen och tog en meriterande andra plats i Allsvenskan. I laget fanns nu blivande utlandsproffs som Magnus Powell, Mattias Jonsson, Andreas Jacobsson, Erik Edman, Markus Lantz, Christoffer Andersson samt norska stjärnspelarna Arild Stavrum (skyttekung 1998) och Kenneth Storvik. År 1999 vann HIF återigen efter många års väntan ett allsvenskt guld. Den nye tränaren år 2000 Nanne Bergstrand såg ett helt anfall försvinna ut i de europeiska proffsligorna. Det behövdes nytt blod i det sargade laget; nyförvärven hette bl.a. Jozo Matovac, Álvaro Santos, Hasse Eklund och Jesper Jansson. Den stora sensationen (”Miraklet på San Siro”, i Milano) inträffade med Sven Anderssons fenomenala straffräddning mot storlaget Inter. Biljetten var ordnad till eftertraktade UEFA Champions League. Väl där blev det poäng mot alla motståndarna, Bayern München, Paris S:t Germain och Rosenborg och en ansenlig mängd pengar i klubbkassan. Våren 2003 ”sprack bubblan” – styrelsen under Claes Johansson (som tillträtt år 2000) tvingades avgå sedan föreningen hotats av konkurs och Helsingborgs stad fått gå in som en ”räddande ängel”. År 2003 tillträdde Sten-Inge Fredin som ny ordförande och ekonomin har nu förbättrats efter ett stort saneringsarbete. 2010 tog Claes Ohlsson över rollen som ordförande och året därpå tog HIF guld i allsvenskan. Se även Idrottsstaden. SG

Läs mer: Harry Ohlsson, ”En bok om HIF” (1957); ”Alla Tiders HIF 75” i redaktion av Holger Håkansson, Hasse Sjöström m.fl. (1982); Ge Be Andersson, Knut Knutsson, Ken Olofsson: ”Sagan om HIF – laget i våra hjärtan” (1993).

I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar hittar du flera foton med koppling till HIF, bl.a.: [[1]]