Fredriksdals stathus och tjänstebostäder

Fredriksdals stathus och tjänstebostäder, av Björn Engdahl 2014. Björn är uppväxt på Fredriksdals friluftsmuseum, hans morfar Knut Svensson var under hela sitt liv anställd vid Helsingborgs museum. Björn började som trettonåring med att riva biljetter på Fredriksdalsteatern och har upplevt fyra teaterdirektörer. Han har också arbetat i den botaniska trädgården under Helmut Merkers ledning, samt deltagit i flera arkeologiska undersökningar tillsammans med arkeologen Margareta Weidhagen-Hallerdt. I dag medverkar Björn i många av Fredriksdals olika publikarrangemang och har skrivit artikeln “Fredriksdalsminnen” tillsammans med Karin Ohlsson (Kring Kärnan nr 26, 1997).

Korsvirkeslängan, som var belägen vid sidan om Vävarehuset i korsningen Oscar Trapps väg – Ängelholmsvägen – Tranhjelmsgatan, har sin egen historia. Huset var, precis som de andra stathusen och tjänstebostäderna, försedda med flera lägenheter. En av de familjer som bodde i huset och hade direkt anknytning till Fredriksdal var Anna Hansson, som var mjölkerska på Fredriksdals gård. Anna bodde där med sin make, vars namn är okänt, och sonen Erik med efternamnet Andersson. Erik arbetade i vuxen ålder för agronom Carl Bäckman som arrenderade jordarna på Fredriksdal under 1940-50 talet. Erik blev så småningom anställd av Helsingborgs museum som museibiträde. En icke helt okänd man var Manfred Skarhammar som också bodde i huset som barn. Manfred Skarhammar blev i vuxen ålder innehavare av Skarhammars mäklarefirma i Helsingborg. En annan familj som bebodde huset var Ola och Augusta Johansson. Ola, som var takläggare, renoverade taken på Fredriksdals olika byggnader. Han tjärade också taken och fick då tillnamnet “Tjär Ola” av folk i Stattena. Under de sista åren fungerade huset som “Barnrikehus”, där mindre bemedlade familjer med många barn kunde få en tillfällig bostad. Troligtvis revs huset vid samma tidpunkt som Vävarehuset omkring 1939-40.

Vävarehuset uppfördes på Fredriksdal under 1800-talets första hälft. Namnet Vävarehuset uppkom genom att det på 1870-talet beboddes av kringresande vävaresällskap som tillfälligt gästade Helsingborg. Huset var beläget vid slutändan av Oscar Trapps väg och låg vid sidan om Korsvirkeslängan. Hävertgatan fanns inte under denna tid. Oscar Trapps väg var då förlängd fram till Ängelholmsvägen, nuvarande E4:an. Fram till slutet av 1880-talet hade man lite kännedom om vilka som bebott huset.

År 1888 flyttade Per Svensson in i Vävarehuset. Per Svensson, född i Färlöv år 1852, kom med sin familj till Fredriksdal från Näsbygård i Araslöv utanför Kristianstad. Gården var en arrendegård som Ryttmästare Ståhle brukade under nämnda tid. Ryttmästare Ståhle blev nu den nye ägaren till Fredriksdals herrgård efter patron P. B. Pontoppidan, och Per Svensson fick då följa med som stallkarl till Fredriksdal. Per Svenssons första hustru Elna Svensson-Söderstjärna, född i Glimåkra år 1851, var av adlig börd. Elnas farmor Maja Andersdotter-Rosenstråle var under nämnda tid verksam i Linköping. Det har sedermera berättats för mej att Elnas farmor ligger begravd i ätten Rosenstråles familjegrav i Kullerstads kyrka i Linköpings stift.

I äktenskapet med Elna Svensson-Söderstjärna föddes tretton barn. Flera av dessa dog vid födseln. De två sista barnen föddes på Fredriksdal, sonen Karl född år 1890 och dottern Ellen född 1893. Dessa två barn utvandrade till Danmark i vuxen ålder. Elna Svensson-Söderstjärna dog på Fredriksdal bara några månader efter dottern Ellens födelse, endast 42 år gammal. Troligtvis var det de ständiga graviditeterna som orsakade Elnas alltför tidiga död. Efter några år som änkeman gifte Per Svensson om sig med fröken Bengta Nilsson född i Helsingborg 1857. Bengta, även kallad Betty, arbetade på Fredriksdals gård och blev sedermera husjungfru till Gisela Trapp som tillsammans med sin make konsul Oscar Trapp blev nya ägare till Fredriksdal.

I äktenskapet med Bengta Svensson föddes tre barn, dottern Amelie född 1898 samt
sönerna Knut 1900 och Edvard 1902. Per Svensson hade ingått ett avtal med Oscar Trapp att familjen skulle få bo kvar i Vävarehuset resten av sin livstid. Samtidigt började mycket att hända på Fredriksdal. Oscar Trapp dog 1916, och 1918 testamenterades egendomen Fredriksdal till Helsingborgs stad. År 1923 öppnades Fredriksdals friluftsmuseum för allmänheten, och Per Svenssons äldste son Knut blev anställd på Helsingborgs museum. Samtidigt började Bengtas hälsa svikta, och hon avled på Fredriksdal 1925. Sonen Knut Svensson flyttade då in med sin hustru Edith, född 1902, och dottern Inga-Britt, född 1922, för att bistå sin åldrige fader, som ännu en gång blivit änkeman. Edith Svensson arbetade under ett antal år på Fredriksdals cafè. Per Svensson dog i Vävarehuset år 1934, och sonen Knut bodde kvar med sin familj i huset till rivningen 1939. Till denna artikel om Vävarehuset kan tilläggas att Knut Svensson är morfar till Björn Engdahl.

Filbornalängan, som var belägen vid Filbornavägen 53, låg innanför Fredriksdals gamla gränsdragning i söder. Huset bestod av tre lägenheter samt ett litet extra rum. År 1915 flyttade Boton Bylander och Ester Landgren in i huset. Esters mamma Anna flyttade också in med sina två döttrar Agda och Signe. Anna, som var änka, arbetade i köket på Fredriksdals herrgård. En verklig trotjänare på Fredriksdal var Anna Larsson, som också bodde i huset tillsammans med sin man Gustav och sonen Bror. Anna var från början anställd av Oscar Trapp men blev med åren anställd av Helsingborgs museum som trädgårdsarbetare. Hon fick tillnamnet “Anna räfsa” av museets personal, då hon mestadels krattade gångarna på Fredriksdal. I Kring Kärnan nr. 26 har Björn Engdahl gjort en biografi om Anna Larsson, som var känd för sin slagfärdighet. Under senare delen av 1900-talet har huset använts som verkstad för smideshantering. Kanske är det som smedja de flesta också minns det gamla vita stenhuset vid Filbornavägen. Under en tid fanns det planer på att bevara huset, eftersom det var det sista av de statare- och tjänstebostäder från Fredriksdal, som var bevarat. Vissa föreningar, bl.a. Folkdansens vänner, var intresserade av att bedriva sin verksamhet i fastigheten. Men vid en grundlig inspektion, fann man att huset var i så dåligt skick, att ett rivningsbeslut var oundvikligt. Filbornalängan föll offer för grävskoporna under våren 2007.

Den gamla damen på bilden är Anna Larsson som bodde i Filbornalängan med sin familj under många år. Bilden är tagen vid Ågård på Fredriksdal. Anna arbetade på gården både för arrendatorerna och för Helsingborgs museum. Hon var verksam på Fredriksdal trots att hon med flera år passerat sin 80-års dag.

Bilden visar norra långsidan av Filbornalängan, som från Filbornavägren sett var baksidan av huset. De gamla trädörrarna till lägenheterna var kvar tills huset revs. På denna sida av huset fanns också en gång en trädgård för de boende i huset.

Hus 18. Det lilla faluröda huset i träpanel var beläget på högra sidan vid gången mellan nuvarande köksträdgården och engelska parken. Huset byggdes en gång i tiden som ett magasin till Fredriksdals handelsträdgård. Trädgårdsmästarna Per Ohlsson och Jöns-Petter Svensson arrenderade marken av Helsingborgs museum under olika tidsperioder. Per Ohlsson 1902-1913 och J.P. Svensson 1913-1958. Huset användes mestadels för paketering av blommor och frukt. Framför detta hus fanns fem sammanbyggda växthus och en tegelbyggnad med en värmepanna för att vintertid kunna hålla värmen i växthusen. Vid gaveländan fanns en tvådelad dörr där handelsträdgårdens häst stod i en spilta. På huset framsida fanns en grönmålad port där en ljusgrön torgvagn förvarades. Denna vagn är bevarad och ingår i Fredriksdals samlingar.
Knut Svensson har berättat att han varje lördag fick köra till torget med denna häst och vagn. Det fanns också ett litet rum vid sidan om hästspiltan som var avsett för handelsträdgårdens lärlingar. Knut Svensson bodde i detta rum, då han var
trädgårdselev under åren 1915-17, trots att han hade sitt föräldrahem i det så kallade Vävarehuset på nuvarande Oscar Trapps väg. Hans far och mor, Per och Bengta Svensson, arbetade då för Oscar Trapp på Fredriksdals gård. Under 1960-70-80-talen fungerade Hus 18 som magasin och redskapsbod på Fredriksdal. Knut Svensson och Otto Meijer förvarade sina trädgårdsredskap i huset, då de efter sin pensionering hade sina odlingslotter inne på museiområdet. Under 1980-talets sista hälft var rivningsbeslutet ett faktum. På den plats där växthusen var belägna, har idag anlagts en vacker köksträdgård. Ovanstående foto, som är taget år 1918, visar platsen där växthusen var belägna. I bakgrunden till vänster på bilden skymtar södra flygeln, där trädgårdsmästaren bodde. Från vänster ser vi trädgårdsmästare J.P. Svensson med familj. Mannen med skyffelmaskin i mitten på bilden är Knut Svensson. Övriga personer är anställda och trädgårdselever på trädgårdsmästeriet. En vagn med nyskördade grönsaker som skall sorteras och paketeras i Hus 18. Personerna på bilden är från vänster Olga Wiklander, J.P. Svenssons barn Barbro och Karl-Johan, Folke Vallbjær samt en trädgårdselev vars namn är okänt.

Vita längan

Vita längan, som uppfördes någon gång under 1800-talets andra hälft, var ett tegelhus med vitputsade fasader i två våningar. Huset hade två ingångar från gårdsplanen och var med sina små lägenheter tilltänkta bostäder för människor som arbetade på Fredriksdals gård. Från f.d. Kronogatan 8 gick entrén in till Vita längan, och på gårdsplanen var ett mindre hus beläget. I detta hus fanns en handdragen stenmangel, som många familjer i grannskapet begagnade sig av. Tyvärr finns det lite kännedom om de personer som bodde i huset och hade sin anknytning till Fredriksdal. Den mest kände var Ryktare Olsen, som var stalldräng på Fredriksdal, men mera känd som helbrägdagörare. Bland befolkningen i Stattena fick Olsen tillnamnet “Den Kloge”.
Det sades att han botade alla krämpor med “Prinzens Droppar och Tolvmannakraft”. En icke helt okänd hyresgäst var också “Mor Kestina” eller Kristina som hon egentligen var döpt till. Hon spådde folk för en tolvskilling. Kristina försörjde sig som tvätterska och kom ursprungligen från norra Skåne.

Varulven. Skolmäster Dragstedt var en av Vita längans berömdheter. Under sin livstid blev han mera känd som en filur. Utöver sin vanliga befattning försörjde han sig som auktionsförrättare. Vid olika fall hjälpte han även okunnigt och fattigt folk med tvistefrågor inför rätten, varvid han ofta tog ut hutlösa summor pengar i arvode. Efter sin död sades det, att han som straff blev varulv och nattetid spred skräck i hela Stattena. Man talade om ett speciellt spökrum i Vita längan, där varulven höll till. Dr. Martha Persson-Henning berättade under sin levnad, att hon och hennes bröder Ivar och Sture som barn deltagit i sökandet efter det hemska odjuret på Stattena. Många stattenabor tog sin tillflykt till den gamla krogen för att ta en styrkande tår efter att ha blivit jagade av den hemska varulven.

Oftast har alla övernaturliga händelser en förklaring. Det visade sig att en slaktare på Husensjö hade skadeskjutit sin hund i ena bakbenet varvid denna stora, lurviga hund ylande sökte sin tillflykt till Stattena nattetid för att söka föda. Detta uppdagades då några pojkar, som brukade leka vid Fredriksdals kärr, hittat ett hundkadaver med tre ben. Vita längan och Fredriksdals kärr låg gränsande till det område som i gamla stattenabors mun kallades “Gudan”, vilket är ett gammalt danskt ord och betyder väg till vatten eller åmynning. Där idag Fredriksdals stora bilparkering breder ut sig låg under 1940-50-talen ett inhägnat koloniområde ner till Fredriksdals skog.

Stig Engkvist berättar. Vännen Stig Engkvist, medlem i Möllevångsgillet och barnfödd i Vita längan eller Vita kasernen, som den också kallades, har berättat för mig om hyresgästerna som bodde där under 1920-30 talen. Stigs pappa hette Martin Engkvist och var representant för dammsugare Nilfisk. Modern hette Svea Dagny Elisabeth och var född 1908. Tillsammans hade de barnen Stig Gunnar Percy född 1927, och brodern Kjell Georg Vallentin född 1929. Stig minns hur kallt det var om vintrarna, då man skulle hämta vatten i en pump på gården, eller när man behövde besöka husets “utedass”. Fastighetsägaren, som ägde Vita längan under nämnda tid, hette Nils Jönsson. Nils bodde aldrig själv i huset, utan bodde i ett vitt litet hus på granntomten med adress Förposten 8. En annan familj som också bodde i Vita längan var familjen Thuresson. Karl Emil Alfred Thuresson var cykelmakare och hade sin cykelverkstad i Övre Långvinkelsgatan 187. Hustrun hette Hilma Paulina och var född 1887. Familjen Thuresson bestod av nio barn, Edvin, Erik, Karin, Gustav, Nils, Gunnar, Klara, Evert samt Elsa. Stig Engquist berättade att det troligtvis också bott en man som hette Erik Hast i längan. Vita längan revs under 1940-talets första hälft, och hade då adressen Hävertgatan 11. (Ett stort tack till Stig Engkvist som gjort det möjligt för mig att beskriva en del av
för mig helt okända personer, som bebott Vita längan).

Gula längan
Säkert är det många som minns det gula tegelhuset som var beläget på gräsängen mellan Vasatorpsvägen och E 4:an där Helsingborgs Dagblad ligger idag. Denna länga hade tre lägenheter. Huset uppfördes 1939, då man samtidigt rev Korsvirkeslängan och Vävarehuset. Säkerligen är det många som bott i huset och som för mig är helt okända. En kvinnlig djurskötare vid namn Carly lär ha bott i huset samt de båda familjerna Augustsson och Magnusson. Bröderna Helmer och Fritz Augustsson var anställda som museibiträde och trädgårdsarbetare fram till början av 1960-talet. Under denna tid bodde också Erik Andersson med sin hustru Inger i en av lägenheterna. Erik Andersson, som arbetade på Fredriksdals gård, växte upp i Korsvirkeslängan men flyttade i vuxen ålder till Gula längan. Under 1980 talets sista hälft flyttade Helsingborgs Dagblads reproavdelning in i huset. HD bedrev olika verksamheter i fastigheten under ett tiotal år framöver. Då man byggde HD:s nya tryckeri, blev Gula längan ett offer för grävskoporna. Caféhuset Huset där idag Fredriksdal har sitt café uppfördes år 1873. Byggnaden fungerade i första hand som stallbyggnad åt de så kallade finare hästarna på gården. De sköttes omsorgsfullt av en livkusk, som troligtvis också hade någon bostad i huset. När Helsingborgs stad övertog egendomen planerade man att arrendera ut jordarna kring friluftsmuseets område. Häststallet byggdes då om till bostadshus åt de tillkommande arrendatorerna. De mest kända var patron Otto Olsson, Börje Ebbersten samt agronom Carl Beckman, som var den siste arrendatorn och bodde i huset till 1960-talets början med hustrun Stina och dottern Marianne.

Under 1960-talets mitt användes husets övervåning som kontor åt museets nye chef Hellmut Merker. Nedre våningen tjänstgjorde under denna tid som magasin. Efter några år restaurerades övre våningen till en liten lägenhet, och vaktmästare Sven Thulin flyttade in i våningen med hustru Monica. Monica var dotter till Ingeborg Vinberg, som förestod Fredriksdals cafè, som på den tiden var beläget i södra flygeln. Vid renoveringen år 1967-69 flyttades cafèserveringen över till nedre våningen i denna byggnad. Den gulfärgade putsen på huset knackades ner, och de gamla stenmursväggarna togs fram, vilket gett huset dess nuvarande utseende.

Efter renoveringen flyttade Bo Gustafsson in i lägenheten med sin hustru Marianne Bursell. Bo Gustafsson arbetade fram till sin pensionering som vaktmästare och målare på Kulturmagasinet. Bo Gustafsson bor fortfarande kvar i byggnaden. Trädgården, som tidigare tillhörde arrendatorbostaden och var omgärdad av ett falurött staket, är numera en vacker uteservering till Fredriksdals cafè.

Norra flygeln fungerade under en lång tid som tjänstebostad på Fredriksdal. Under 1920-talet flyttade Fredriksdals förste vaktmästare Otto Mejer in i huset med sin hustru Ellen. En annan person som också bodde i Norra flygeln var Ingeborg Persson. Ingeborg hade varit anställd av Gisela Trapp som husjungfru under många år då Gisela Trapp bodde kvar på Fredriksdal. Gisela Trapp hade givit Ingeborg tillstånd att bo i ett rum och kök i flygeln som sommarbostad under resten av sin levnad. Då jag var liten pojke bjöd alltid Ingeborg mig på lemonad och kakor. Ingeborg, som vintertid bodde i en lägenhet på Rektorsgatan, avled i början av 1960-talet. Idag har museipedagogerna sitt kök i dessa lokaler.

Vaktmästare Otto Mejer flyttade från flygeln vid sin pensionering i början av 1960-talet. Rustmästare Lars Pettersson flyttade då in med sin hustru Ingrid samt döttrarna Kerstin och Eva. Efter några år fick Lars Pettersson en ny tjänstebostad i de då färdigbyggda stadskvarteren på Fredriksdal.

Idag används utrymmena i Norra flygeln av pedagoger, museiföreningens styrelse samt som utställningslokal. I huset finns även ett gammalt brygghus med tillhörande stenugn, som används flitigt vid de olika arrangemangen på Fredriksdal. Otto Mejer och Knut Svensson, två trotjänare som var med från början. I timmar kunde man lyssna till deras berättelser om gamla Fredriksdal.