Fäladsmarker

fäladsmarker eller fälad, det forna bondesamhällets benämning på betesmarker som ibland även benämndes “allmänning” eller “utmark”. I nordvästra Skåne kom stora delar av landskapet att domineras av fäladsmarken eftersom boskapsuppfödning var ett viktigt näringsfång från medeltiden fram till 1800-talet. Ordet fälad anses betyda en mark för fäna, d.v.s. betesdjuren. Risbygden var en benämning som lantmätarna använde under 1700-talet för de övergångsbygder mellan skogen och plogen alltså mellan slättbygden och skogsbygden som dominerades av glest träd- och buskbevuxna slåtter- och betesmarker. Kulla fälad var den stora gemensamma betesallmänning som sträckte sig obruten från Hittarp upp till Kullaberg. Fäladen bestod då av stenbunden, lågbevuxen mager mark, t.ex. med ljung och enebuskar samt våtmarker.

I norr, i Kattarps, Allerums, Fleninge och Välinge socknar, var fäladsmarken till stora delar låglänt med styv lera. detta var områden som långt tillbaka i tiden hade stått under vatten (Ängelholmssänkans sjöleraslätt). Åkermarken fanns inom inägorna (vångarna) som var stängslade mot fäladen så att djuren inte kunde ta sig in till odlingarna. Markinnehavet var länge uppdelat mellan adel, kyrka, borgare (stadens hantverkare och företagare) och självägande bönder. De flesta bönder var dock arrendebönder under kyrkan eller adelsgodsen. Fäladen kring Helsingborg delades upp 1778 i samband med att några lantbrukare begärde storskifte, det blev då nödvändigt att även dela fäladen. Genom de olika stridigheter som uppstod mellan markägare kunde gränserna inte fastställas förrän 1789. Omfattningen av Helsingborgs fälad (söder om Kulla fälad) efter delningen var ca 600 tunnland och den kom att ligga söder, norr och nordost om staden. I denna areal ingick även de områden som nu hade blivit privata, de s.k. inägorna. Se även Fäladskarta och Kartor.

I dag finns endast mindre rester som påminner oss om den vidsträckta fäladsmarken. Vid Björka fälad finns ännu en mindre rest med fårbetad, tuvig, stenig och buskig fäladsmark. Nedanför Kristinelunds gård vid Gråläge finns exempel på hur den näringsfattiga, kustnära fäladsmarken tedde sig. Kring Rååns dalgång och söder därom var slättbygden mera framträdande i landskapsbilden. Här var fäladsmarken mindre dominant. Relativt sett upptog vången större del av markytan. Byarna låg dessutom tätare och socknarna var mindre, vilket tillsammans indikerar ett intensivare åkerbruk och en något extensivare boskapsskötsel.