Fattigvård
Fattigvård, hade i äldre tid mest karaktär av ”…rent medborgerlig plikt”, skriver Gregor Paulsson i ”Svensk stad”. Fattighjonen hade sina särskilda hus där de fick matrester och begagnade kläder. En primitiv form av fattigvård tycks ha bedrivits omkring år 1700 i ett äldre fattighus, som fanns på tomt nr 32 motsvarande Södra Storgatan 5. I staden fanns på 1830-talet det första egentliga fattighuset i den gamla hospitalskyrkan på nuvarande Konsul Olssons plats. Hospitalskyrkan hade upphört att fungera som kyrka redan 1805 och från 1818 upplåtits för gymnastik åt trivialskolans elever. Själva fattighusinrättningen bestod av en envånings korsvirkesbyggnad med fyra fönsteröppningar åt Långvinkelsgatan. Den innehöll ett par mindre rum som beboddes av ”äldre fruntimmer som sett bättre dagar och hade någon förmögenhet”. Vidare fanns en större sal där ”2 mans- och 17 qwinnspersoner inlogerades”. Fattighuset revs 1890 sedan de boende året innan flyttats till den nya stora anläggningen Bergalid.
Landsbygdens fattigvård tog, fram till 1800-talets andra hälft, sin rumsliga gestaltning i fattigstugorna. Allerums socken t.ex. gjorde då gemensam sak med Fleninge, Väsby, Kattarps och Välinge socknar när Stora huset uppfördes 1868 i Allerums kyrkby (nu Allerums skola). F. bedrevs också i form av rotegång (system som användes när fattighjonen tvingades gå omkring mellan ett antal markägare för att hos dessa få mat och husrum, det var inte förrän år 1918 som systemet med rotegång avskaffades), utackordering och kontantstöd eller understöd in natura. SG
”Om ett silverbröllop” Då kung Oscar II och drottning Sophia firade silverbröllop 1882 gavs det extra tilldelning till stadens fattiga: ”Samma dag bespisas hjonen i fattighuset med en god och riklig måltid, äfvensom 200 kr anslås till bespisande af sådana fattiga inom samhället, som åtnjuta fattigunderstöd men icke äro inom fattighuset boende.”
I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar hittar du foton som rör Fattigvård, bland annat: [[1]]
Läs mer: Anders Åman, ”Om den offentliga vården” (1976).