Egnahemsrörelsen

Egnahemsrörelsen, förknippas i Helsingborg gärna med den utbyggnad av villa- och småhusbebyggelse som inleddes under 1920-talet på avstyckad jordbruksmark i Västra Ramlösa, d.v.s. nuvarande bostadsområdet Eskilsminne. Även i andra områden av staden, som t.ex. Tågaborg och Högaborg, har viss bostadsbebyggelse från början av 1900-talet finansierats genom egna-hemslån. I ett nationellt perspektiv utgjorde egnahemsrörelsen ursprungligen landsbygdspolitisk strömning för att motverka utflyttningen från landsbygden. Genom statliga egnahemslån sökte man främja eget boende för mindre bemedlade hushåll. Problemet var framför allt knutet till glesbygden, men också i Helsingborgs-trakten har den statliga bostads- och glesbygdspolitiken satt sina spår. Särskilt påtagliga är de med egnahemslån finansierade jordbruk som uppfördes med början på 1920-talet t.ex. i Frillestad och Hässlunda. Ett syfte med sådana småjordbruk var att säkerställa tillgången på säsongsarbetskraft på landsbygden.

År 1907 bildades Statens Jordförmedlingsfond som beviljade lån för avstyckning av jordbruksfastigheter inom inte detaljplanelagda områden. Flera kommuner, däribland Helsingborg, tog under samma period initiativ till att främja uppförandet av egnahem för rbetarbefolkningen. Genom bildandet av Föreningen Hälsingborgs Jordförmedling u.p.a. (en lokal egnahemsförening) 1917 skapades ekonomiska förutsättningar för hundratals familjer, mest industriarbetare, att friköpa tomtmark på vardera 1 000–1 200 kvm för uppförande av enfamiljs hus. Huvuddelen av den friköpta tomtmarken hade tillhört storbonden Per Eskilsson i Västra Ramlösa (se Eskilsminne) och bankiren Inge Åberg på Bankogården. Bland initiativtagarna till Jordförmedlingen i Helsingborg märktes den i skilda sociala sammanhang aktiva lärarinnan Nanny Palmkvist. För att motverka den stora ostadsbristen efter första världskriget togs initiativ till byggande av egnahem på flera andra håll i staden. På ett markområde som Helsingborgs stad inköpt mellan nuvarande Kompanigatan och Föreningsgatan på Tågaborg uppfördes, genom Egnahemsföreningen Helsan, i etapper ett antal tvåvånings parhus. Husen uppfördes under åren 1903–07. Det innebar att det i varje parhus kunde bo uppemot fyra familjer. Tomternas storlek varierade mellan 600 och 800 kvadratmeter. De som kom att flytta hit var i stor utsträckning medelklassfamiljer.

LÄS MERA: “Eskilsminne. Drömmen om egna hem.” Utgiven av Folklivsgruppen (1984).