Dominikanklostret

Dominikanklostret, konvent tillhörande Dominikanorden, grundat omkring 1269 och förstört efter reformationens införande i Danmark 1536. Konventet låg på landborgen söder om Helsingborgs slott, närmare bestämt i det område där 1898 Nicolaiskolan f.d. byggdes. Konventet och dess kyrkogård har varit föremål för flera arkeologiska undersökningar, senast 1952–53 innan gymnasieskolan byggdes till mot norr. Klosterbyggnaderna var uppförda av tegel på kraftiga grundmurar av gråsten. Kyrkan var helgad åt Sankt Nikolaus och försedd med ett polygonalt kor. Fynd av en medeltida tegelugn vittnar om att teglet tillverkades på platsen. Möjligen tillverkades även teglet till Kärnan där. Åren 1952–53 påträffades ett stort antal skelett efter begravna, ca 520 stycken, dels inom kyrkan, dels på kyrkogården norr därom. En av gravarna (grav 301) tros vara från år 1300 och innehöll bland annat en järnskodd pilgrimsstav och ett antal pilgrimsmärken av bly från vallfartsorter i Europa. Enligt Lars Anderssons bok fanns det 10 sådana märken, 7 från Tours, Rom, Rocamadour, Lucca och Bari, och 3 stycken som föreställer olika helgon och heliga personer. Märkena hade man lagt under den dödes huvud.

Att konventet byggdes söder om Helsingborgs slott vittnar om att huvuddelen av befolkningen i Helsingborg då ännu bodde ovanför landborgen. Avgörande för placeringen var säkert också att platsen låg nära den östvästliga huvudled, som där sökte sig ner för landborgen och vidare genom strandstaden i riktning mot vattnet. Efter att ha återerövrat Skåne till Danmark ansåg Valdemar Atterdag att konventet utgjorde ett hot mot Helsingborgs slott eftersom fiender kunde förskansa sig bakom dess murar. Han ansökte därför om tillstånd hos påven att få flytta det. Svaret lät emellertid vänta på sig och någon flyttning blev aldrig av. TE, MM.

I Kulturmagasinets/Helsingborgs samlingar finns pilgrimsmärken, bland annat ett från Bari som tillhör grav 301: [[1]] foton från utgrävningen av klostret: [[2]]

Läs mer: Lars-Göran Kindström, ”Den medeltida staden”, Helsingborgs historia, VI (1985); Happy Hök, ”Herrens Hundar Domini Canes”, Kring Kärnan 30 (2001); Monica Rydbeck, ”Grav 301 vid dominikanerklostret i Hälsingborg”, Kring Kärnan VI (1956), Lars Andersson “Pilgrimsmärken och vallfart” 1989.