Bergenström, Hans

Bergeström, Hans, 1735–1784, präst, lärare och författare. Född i Halland, utbildad vid Uppsala universitet och fil.mag. i humaniora med latin som huvudämne. Han prästvigdes i Uppsala 1758 och tjänstgjorde från 1762 som lektor i latin, geografi och engelsk litteratur vid kadettkåren i Karlskrona. Där fick han tid att odla sina litterära talanger, medverkade tidigt i pressen och gav ut flera skrifter, bl.a. om barnuppfostran och undervisning för fattiga barn. Hans radikala samhällsuppfattning och orädda framträdanden gav honom bittra fiender bland kyrkans män. Domkapitlet i Lund förbigick Bergeström vid flera tillsättningar av kyrkoherdetjänster och först genom Gustav III:s personliga ingripande blev han den 21 jun 1774 slutligen utnämnd till kyrkoherde i Helsingborgs pastorat. Här väckte hans radikala verksamhet strid och han invecklades i två stora processer. En av dessa var ”prästgårdsstriden”, som slutligen ledde till att den Berghska gården, belägen i hörnet av Södra Storgatan/Prästgatan, inköptes av honom. Han blev sålunda den första kyrkoherde som bodde i den prästgård som 1942 flyttades till Fredriksdals friluftsmuseum. När Bergeström gick bort 1784 hyllades han av sin svärson och efterträdare Elias Follin som en ”stor predikant, skön poet, förträfflig jurist”. Han har även gett namn åt Bergeströmsgatan.

Läs mera: Sigurd Westman, ”Hans Bergeström – Prost och socialistisk utopist”, Kring Kärnan 5 (1953); Solbritt Lindfors Lång, red., ”Diktarnas Hbg” (2005)