Bengt Orup

Bengt Orup, 1916–1996, målare, skulptör och glaskonstnär. Bengt Orup hörde till pionjärerna inom efterkrigsmodernismen i Sverige. Han föddes i Lindesberg 1916. Vid 16 års ålder flyttade han till Stockholm för att studera vid Kungsholmens läroverk. Intresset riktades dock snart åt andra håll och han började istället på reklamskola för att därefter, 1934-35, teckna modell i Otte Skölds målarskola. Efter avslutade studier reste han till Paris där han arbetade vidare med måleriet på de fria akademierna Colarossi och Grande Chaumière. Han målade landskap I Robinson Sceaux och deltog 1938 i utställningen Jeunes artistes suédois á Paris 2e exposition de l´Institut Tessin i Paris. 1939 gifte han sig med Teddi Flygare och 1941 flyttade de till Gamlehus i Domsten, norr om Helsingborg, en plats som kom att få en stor betydelse för dem båda och där bodde de kvar livet ut. 1946-47 återvände Bengt Orup till Paris och St Paul de Vence, där han utvecklade sina första konkretistiska verk. Åter i Domsten fortsatte han det färgstarka måleriet samtidigt som ett nytt arbete som konstnärlig ledare på Johansfors glasbruk inleddes 1952. Glaset tog under en period allt mer tid i anspråk. Det innebar i praktiken att han bodde i Broakulla några månader om året och att måleriet fick stå tillbaka för glaset. Bengt Orup arbetade under två perioder och i sammanlagt 16 år vid Johansfors glasbruk. Däremellan arbetade han även vid den nya glashyttan i Hylling 1963-66.
Ett 100-tal serviser och mer än 1000 modeller – alltifrån vardagsvaser till unika glasskulpturer bär hans signum. Många av serviserna har idag blivit klassiker och eftertraktade samlarobjekt, t ex Demain 1952, Chevalier 1953 och Recette med flera. De färgrika Strikt och Party från tidigt 50-tal var banbrytande vardagsglas som producerades i stora serier. Den mer sobra serien Stripe från 1958 med svarta, vita och grå ränder kan betraktas som en fortsättning på det konkreta måleri som han satte punkt för 1957. Höjdpunkten som glaskonstnär var sannolikt när han 1968 inbjöds att tjänstgöra som gästprofessor vid Royal College of Art I London. Han kom där i kontakt med studio-glas-rörelsen med stort utrymme för experiment. Englandsvistelsen kröntes med en separatutställning i London på Greenwich Theatre Gallery 1969. I början av 1970-taet genomgick glasbranschen en stor kris. För Johansfors del slutade det 1973 med att bruket gick upp i Kosta, Boda, Åforsgruppen och att Bengt Orup därmed för gott återvände till Domsten och måleriet. A C G