Välinge kyrka

Välinge kyrka, troligen byggd under 1200-talet och utförd i traditionell romansk stil. Tornet i väster byggdes under 1400-talet. I mitten på 1800-talet genomfördes en omfattande ombyggnad och kyrkan fick då sin nuvarande exteriör.

Välinge kyrkas byggnadshistoria

Vid tiden omkring 1200 uppfördes Välinge kyrka efter den romanska grundplanen bestående av långhus, kor och halvrund absid. Som byggnadsmaterial användes troligen kvaderhuggen nordvästskånsk sandsten. Långhuset hade platt innertak av brädor. Ursprungligen fanns en portal i södra långhusmuren. Om en motsvarande portal också funnits i norr är okänt. Under 1400-talet, förmodligen dess andra hälft, genomfördes stora förändringsarbeten i kyrkan. En västutvidgning genomfördes, vilket innebar att långhuset förlängdes med två valvfack mot väster, och samtidigt uppfördes ett kvadratiskt västtorn och ett vapenhus vid kyrkans sydportal. Tornet byggdes av tuktade markstenar och har hörnkedjor av sandsten samt omfattningar av tegel. Norr om tornet byggdes också ett utanpåliggande trapptorn och i samma veva slogs sengotiska kryssvalv över kor, långhus och tornets bottenvåning. Under 1800-talet genomgick kyrkan ännu en omfattande förändring då tornets övre del ändrades, en västportal upptogs, sydportalen murades igen och vapenhuset revs. Därefter revs även långhuset och koret med absiden för att ersättas av ett bredare långhus med absid. Sandstenen i den medeltida kyrkan återanvändes i den nya kyrkans murar. Tornets nedre del är det enda kvarstående partiet av den medeltida kyrkan (Anshelm 1947:653f; Håkansson 1968; Wienberg 1985-91; Cronwall 1986; Wikerstål & Ranby 2005b).
Kalkmålningarna

Eftersom huvuddelen av den medeltida kyrkan är riven är kunskapen om dess kalkmålningar ytterst begränsad. Den faller helt tillbaka på en sockenrelation skriven av sockenprästen Caspar Schönbeck år 1729. Han beskriver där hur man i samband med en takomläggning 1694 upptäckte kalkmålningar på murarna ovan valven. En av målningarna hade en tydlig inskrift där S:ta Gertruds namn kunde utläsas. Eftersom det var den enda krönta figuren har detta tagits som bevis för att kyrkan också varit vigd åt detta helgon. Schönbecks beskrivning lyder:

”tå jag vijd första åhren jag kom till pastoratet [Välinge] A:o 1694 blef föranlåten reparera kyrkiotaket på den nörra sijdan med sparrverk, bräder och nytt bly, steg jag såsom en ung man up på hvalfvet, sedan taket var afftagit och heelt liust, tå jag fan beskaffenheten sålunda, nembl. at Wehlinge kyrkia har aldraförst hafft lofft; sedan är under lofftet bygde hvalfven, som för den skul äro temmelige låga. Wäggarna som äro ofvanför hvalfvet och under bielkarne fan jag wara målade med gl. målning af beläten och andra figurer af det slag, som änn på sina ställen finnes i somlige kyrkior såsom i Wäsby, Heslunda etc. här i häradet. Iblandt dessa finner jag eet krönt qvinfolchs beläte med denna öfverskrifft af munkebookstefver S:t Gertrud, deraf sluter jag, at emedan inga af de andra belätens hufvud var krönt utan detta, at hon varit denna kyrkians patron o.s.v.” (Carlquist 1961:157).

Kalkmålningarna har tidigare tolkats som romanska, men har på senare tid omdaterats till sengotisk tid, men utförda före valvslagningen som troligen ägde rum under 1400-talets andra hälft. S:ta Gertrud är heller inte känd från andra kalkmålningar tidigare än 1400-talet (Banning 1976b:198).

I tornets nordfasad finns ett skulpterat människohuvud av sandsten.
Upptäckter vid arkeologisk utgrävning

Vid en arkeologisk utgrävning på kyrkogården 1967 påträffades lämningarna efter en äldre stenbyggnad cirka 23 meter norr om kyrkans långhus. Några decimeter under markytan framkom en grundmur bestående av en rad större markstenar liggande i kalkbruksblandad mylla. Stenarna låg i två skift. Grundmuren fortsatte in i schaktets södra kortvägg. Med sond kunde dock muren följas några meter mot söder. Vid gravgrävningar strax väster om grundmuren har också kyrkvaktmästaren påträffat stora mängder tegel och tegelbrockor. Enligt uppgift skulle det på norra delen av kyrkogården tidigare ha funnits ett murat hus. Den arkeologiskt påträffade grundmuren har med all sannolikhet tillhört detta hus, men det är omöjligt att säga när detta uppförts. Direkt över grundstenarna påträffades tegelbrockor och två kakelfragment. Bilden på det större kakelfragmentets framsida visar en hattprydd helfigur med en stav i handen, omgiven av en arkadbåge. Kaklen har tillhört rödbrända och oglaserade rektangulära bladkakel vilka har ingått i en kakelugn från 1500- eller 1600-talet (LMA, Mildner 1967a; LUHM 29179:1-2).

I sockenprästen Caspar Schönbeck sockenrelation från 1729 finns en ännu oprövad uppgift om en äldre kyrka, en föregångare till den romanska stenkyrkan. Denna skulle ha legat i de åkrar som benämndes Tornkullen eller Tornåkern vilka tillhörde gården Välinge nr 15. På platsen uppgavs finnas stora sammanförda stenrester vilka utgjorde lämningarna efter kyrkan innan den flyttade ”långt därifrån västerut” till det nuvarande läget (Thysell 1915:146).
Författare: Peter Carelli

Läs mera: Medeltidens kyrkor

Kyrkoherdar i Välinge och Kattarps pastorat

(årtal inom parentes avser levnadsår)

Välinge & Kattarp

1 Peder Madsen, 1500-talet

2 Peder Olsen, 1500–1600-talen

3 Staffen Olofsen, 1600-talet

4 Mikkel Knudsen, 1600-talet

5 Jörgen Andersen Ebbelman, (ca 1610–1658), 1642–1658

6 Enert Hacksson Speger, (död 1677), 1659–1677

7 Johan Erman, (ca 1645–1693), 1678–1693

8 Caspar Schönbeck, (ca 1665–1744), 1693–1744

9 Jonas Svenonius, (1706–1768), 1746–1768

10 Jöns Ewerlöf, (1714–1799), 1769–1799

11 Knut Boman, (1741–1829), 1802–1829

12 Magnus Falck, (1790–1870), 1830–1870

13 Olof Thulin, (1827–1909), 1872–1909

14 John Melén, (1857–1927), 1912–1927

15 Natanael Petersson, (1884–1968), 1929–1954

16 Bror Håkansson, (1902–1981), 1954–1968

17 Lennart Wrahme, (1926–1988), 1968–1974

18 Richard Åsberg, (1914–1990), 1974–1978

19 Arne Bäckestrand, (1930–), 1978–1987

20 Jörgen Franzén, (1947–), 1987–

21 Bengt Wallin, (1930–), 1991–1995

22 Jim Tullgren, (1960–), 1995–2001

Fr.o.m. 2002 upphörde Välinge och Kattarp att vara eget pastorat och överfördes till Allerums pastorat.

Litteraturlista

Anshelm, Gunnar 1947. Stiftets kyrka. Lunds stift i ord och bild. 1947. Herrlin, Gunnar (red.). Stockholm.

Banning, Knud (ed.). 1976b. A Catalogue of Wall-Paintings in th Churches of Medieval Denmark 1100–1600. Scania, Halland, Blekinge. Volume Three: Catalogue N–Ö. Copenhagen.

Carlquist, Gunnar (red.) 1961. Lunds stifts herdaminne: från reformationen till nyaste tid. Ser. 2, Biografier, 8, Luggude kontrakt. Lund: Gleerup.

Cronwall, Mabel 1986. Byggnadsarkeologisk undersökning av Välinge kyrka. Landsantikvarien i Malmöhus lan (stencil).

Håkansson, Bror 1968. Några data om Välinge kyrka. Helsingborg.

LMA = Landsantikvarien Malmöhus arkiv och diverse antikvariska och arkeologiska rapporter.

LUHM = Lunds Universitets Historiska Museum, inv nr 29179:1-2.

Wienberg, Jes 1985–91. Danmarks middelalderlige Kirker (kartotek). Kyrkoarkivet, Lunds Universitets Historiska Museum, Lund.

Wikerstål, Erik & Ranby, Caroline 2005b. Välinge kyrka, Allerums kyrkliga samfällighet, Lunds stift, Skåne län. Underhållsplan. Wikerstål Arkitekter AB, Helsingborg (stencil).