Utvälinge kapell
I Utvälinge låg under medeltiden ett kapell som sedan länge är rivet och idag endast utgör en ruin. Kapellet, som troligen uppfördes på 1400-talet, bestod av ett rektangulärt långhus. Enligt traditionen revs kapellet kort efter 1677 då materialet skulle användas för att uppföra ett tingshus för Vegeholms birk (LMA, Thysell 1915:145; Åberg 1949:284ff; Graebe 1963; LMA, Gustafsson 1963; Wienberg 1985-91; LMA, Karlsson 1998:140). I verket Monumenta av Herman Chytraeus, utgivet 1598, omnämns ett sacellum (kapell) i närheten av Veglinge bro vid Vegeholms slott. I en sockenbeskrivning skriven 1729 av sockenprästen i Välinge, Casper Schönbeck, beskrivs kapellet närmare. Vid ruinen låg då en kyrkogård som användes för strandvaskare, alltså personer som drunknat till havs och som flutit iland. Jöns Rönbeck gav samma år kompletterande uppgifter till Schönbecks beskrivning: ”I bemta Uth-Wehlinge har warit en kyrckja af sten, hwars rudera ännu til en del synes”. Även kyrkogården omnämns ”hwarest i jorden menniskjobeen fundne äro” (LMA, Gustafsson 1963). I en beskrivning av Välinge socken, skriven av prosten M. Falck 1828, beskrivs kapellruinen på följande sätt: ”Vid Utvälinge by finnas lämningar efter ett kapell, som förmodligen stått sedan hedniska tiden, emedan man på höjden, varpå den ligger, funnit flera lerkrukor med aska. Efter sägen i orten skall det vara byggt av engelsmännen”.
År 1870 anlades ett tegelbruk vid Vegeåns mynning. Bruket tog sitt namn efter det medeltida kapellet och kallades kort och gott Kappeleds Tegelbruk. Själva kapellplatsen kom under 1800-talets slut att utnyttjas till brukets disponentbostad. Bostadshuset uppfördes på kapellgrunden, sedan denna lagats och påbättrats. Norr om detta hus uppfördes två ekonomilängor som flygelbyggnader (LMA, Gustafsson 1963). Den så kallade disponentbostaden revs i början på 1960-talet, men grunden lämnades kvar eftersom det bedömdes utgöra ett ålderdomligt murverk. Efter en upprensning kvarstår de medeltida murarna till i genomsnitt 0,5 meters höjd. Grunden är orienterad i öst-västlig riktning med måtten 16,5 x 8 meter. Långmurarna har en bredd av något mindre än en meter och vilar på en något bredare sula av smärre stenar. Gavelmurarna har en bredd av en meter och vilar på en bredare sula av större stenar. Ingången har varit i den västra delen av kapellets södra mur där sockelstenarna ersatts av en nära två meter lång flat tröskelsten. I övrigt är raden av sockelstenar obruten och troligen har kapellet endast haft en ingång. Dörröppningens sidor var helt bortbrutna, men på tröskelstenens ovansida finns bruk bevarat som visar att öppningen varit cirka 0,85 meter bred. Skalmuren består av ganska stora, oregelbundna markstensblock. Murkärnan består av smärre stenar och tegelbitar i ett ljust, hårt kalkbruk. Skolning har utförts med mindre markstensbitar och tegel. Endast ett skift markstenar tillhör det ursprungliga murverket. I såväl östra som västra delen av byggnaden hade källarutrymmen nedgrävts i samband med anläggandet av 1800-talsbrukets disponentbostad. Jorden inom kapellet var i hög grad omrörd. Ett mindre parti var dock orört. På höjd med sockelstenarna låg här ett osammanhängande lager av större eller mindre lerklumpar, troligen rester av ett ursprungligt sten- eller tegelgolv. Inga spår av gravar konstaterades i eller kring kapellgrunden, men vid ett tidigare tillfälle uppges skelett ha påträffats syd-sydväst om kapellet (Graebe 1963; LMA, Gustafsson 1963).
Författare: Peter Carelli
I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar hittar du foton från utgrävningen av kapellet, bl.a.: [[1]]
Läs mera:
Litteraturlista
Græbe, Eiler. 1963. Lunds domkyrkas restaurering 1954-1963. Lund.
Karlsson, Mattias 1998. Navis ecclesie. Kyrka och demografi i det medeltida Skåne. Lund. D-uppsats i medeltidsarkeologi, Lunds universitet (stencil).
LMA = Landsantikvarien Malmöhus arkiv och diverse antikvariska och arkeologiska rapporter.
Wienberg, Jes 1985–91. Danmarks middelalderlige Kirker (kartotek). Kyrkoarkivet, Lunds Universitets Historiska Museum, Lund.