Sjöfartsgudinnan

Sjöfartsgudinnan, (även kallat Sjöfartsmonumentet), utförd av Carl Milles 1923.

På sin sjuttioårsdag den 29 april 1921 lät direktör Malte Sommelius meddela att han ville skänka ett monument till Helsingborg med placering på Hamntorget. Monumentet skulle symbolisera staden som sjöfarts- och hamnstad. Sommelius hade kontaktat Carl Milles som föreslog att konstverket skulle utföras som en hög kolonn med en framställning av ett fartyg för fulla segel. Stadsfullmäktige beslutade att med tacksamhet mottaga donationen när Milles ändrade sig och hellre ville framställa monumentet som en bevingad kvinna med fladdrande hår och en fartygsmodell i vardera handen. Denna förändring stötte dock inte på något hinder varken hos Sommelius eller stadsfullmäktige och Milles påbörjade arbetet med skulpturen.

Meningsskiljaktigheter uppstod emellertid mellan Milles och Sommelius när det blev fråga om skulpturens färg. Sommelius ville att den skulle vara förgylld och Milles ville att den skulle patineras grön. Som synes gick Milles segrande ur striden. Skulpturen anlände till Helsingborg 1923 och det 19 meter höga monumentet invigdes samma år. Tyvärr fick Malte Sommelius inte se sin storslagna gåva eftersom han avled i slutet av 1922.

År 2000 skulle Hamntorgets västra del byggas om och man bestämde då att flytta monumentet västerut närmare kajkanten. Innan monumentet flyttades gjordes en besiktning av skulpturen och det konstaterades då att den var i mycket dåligt skick och i behov av renovering. Korrosionen av järnskelettet som bar upp skulpturen var så långt gången att det bestämdes att hela det bärande benet behövde bytas ut. Det nya metallskelettet är tillverkat i rostfritt stål för att säkra en längre livslängd. Under hela 2001 restaurerades både skulptur, kolonn och sockel och monumentet återinvigdes den 17 december 2001. Den nya placeringen innebar också att skulpturen vreds 45° medsols så att den vänder sig ut mot hamninloppet.

Från: Jenni Lindbom och Sven Olof Larsén, ”I allas ögon – offentlig konst i Helsingborg” av .[1]

Fotograf: Sven Olof Larsén.
Fotograf: Sven Olof Larsén.