Renhållning

Renhållning, fram till dess hälsovårdsstadgan trädde i kraft år 1875 och tvingade fram användandet av latrin- och soptunnor, hade man samlat allt avfall i en grop på respektive fastighets gård. Dessa gropar tömdes, genom fastighetsägarens försorg, några gånger per år och utgjorde naturligtvis en källa till såväl smitta som dålig lukt. För att underlätta borttransporten, som inte alltid var så enkel för den enskilde fastighetsägaren, antogs 1877 för detta ändamål entreprenörer av staden. År 1899 blev en renhållningsstadga klar. Denna stipulerade hur latriner skulle byggas, hur köksavfall skulle tas om hand, hur stall skulle uppföras i staden o.s.v. Staden övertog nu ansvaret för bortforsling och tömning av latrin- och avfallstunnor, rensning av kloakbrunnar m.m. Verksamheten utgick från stadens stallar vilka låg väster om järnvägen i Gasverksgatans förlängning.

Den troligen första renhållningsanläggningen bestående av två trälador, uppfördes nedanför husarregementet. Här inrättades även en pudrettfabrik (pudrett=pulvriserat gödningsmedel av exkrementer blandad med kalk eller torv). Sopor deponerades på stranden, förmodligen intill renhållningsverket, fram till sekelskiftet 1900 då staden inköpte mark, ungefär där Helsingborgs Dagblad i dag har sin verksamhet. Här inrättades så en ny soptipp vilken var igång till 1920-talet. Det har dock genom åren funnits tio till femton platser där sopor deponerats de senaste 100 åren. Här kan nämnas några: olika områden inom hamnens område där deponin även tjänat som utfyllnad (stranden nedanför Tretorn utgjorde stadens stora soptipp fram till mitten av 1930-talet – den s.k. Lumpasjön), den tidigare grusgropen vid Ringstorpsvägen (soptipp från stängningen av ”Lumpasjön” fram till 1951), söder om nuvarande platsen för Hedens idrottsplats (använd på 1950-talet), fälten längs Hästhagsvägen mellan Planteringsvägen och Landskronavägen.

År 1900 inrättades en särskild renhållningsstyrelse. Tre år in på 1900-talet inköptes mark vid Påarps station och där anlades ett renhållningsverk som invigdes 1905 och år 1907 köptes en svinfarm i anslutning till verket för köksavfallet. Även denna anläggning innehöll en pudrettfabrik vilken var igång fram till 1975. Från 1920 bedrev man även lantbruk på Gamla Kungshult bl.a. för att ge de hästar som användes i det dagliga arbetet en möjlighet till omväxling till det hårda arbetet det innebar att gå på de stensatta gatorna. Detta år fick renhållningsverket även ansvar för renhållningen vid alla stadens fastigheter. År 1936 upphörde såväl svinfarmen som lantbruksdriften och detta år invigdes även den nya anläggningen på Carl Krooks gata 82 (nuv. Cindersgatan), varvid verksamheten vid Gasverksgatan upphörde. Den första sopbilen inköptes 1926 och från 1936 skedde all sophämtning med bil och även en del av latrinhämtningen. Andra sopor än köksavfall hade dittills tippats som utfyllnad i hamnområdet, vilket inneburit utökade landområden. I mitten av 1930-talet övergick man till att fylla ut sankmark inom staden för att därigenom dels skapa utbyggnadsområden, dels minska föroreningarna i Öresund. De sista hästarna pensionerades år 1949. Filbornatippen öppnades 1951 och därmed stängdes de övriga tipparna i staden. År 1982 flyttade man från Carl Krooks gata till en ny anläggning på Makadamgatan intill Filbornatippen. Denna tipp övertogs 1990 av det kommunala bolaget NSR (Nordvästra Skånes Renhållnings AB), gemensamt ägt av sex nordvästskånska kommuner. Samma år invigdes även återvinningsgården på Filbornatippen och från 1995 måste hushållen sortera sina grovsopor. Ett helägt kommunalt bolag för renhållning, insamling och transport av sopor bildades år 1992, Helsingborgs Renhållnings AB.

Läs mera: Jan Fredriksson, ”Renhållningsverket i Helsingborg” (1995).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *