Helsingborgs slottslän

Helsingborgs slottslän, utgjordes administrativt såväl av slott som bebyggelsen runt slottet, en enhet under kungen. I Skåne var Lund och Helsingborg säten för den danska kyrkoprovinsen och statens överhuvud. Därmed var dessa båda städer under hela medeltiden högre på städernas rangskala än exempelvis den större affärsstaden Malmö. Historiskt antas att Helsingborgs slott från början var en kungsgård och att det kring denna växte upp en bebyggelse. Denna bebyggelse utgjorde en form av s.k. bihang (latin suburbium) till slottet. Efterhand utvecklades den kringliggande bebyggelsen mot en autonomi och denna administrativa enhet delades så småningom upp. I kung Valdemars jordebok från år 1231 framgår att Helsingborg nu utgjorde en enhet med sin ”by” och länet, med sina tre härader (Södra Åsbo, Rönnebergs och Luggude), en enhet. Länets överhuvud var länsmannen.

Storleken på Helsingborgs slottslän varierade under medeltiden. År 1231 bestod det av Södra Åsbo, Rönnebergs och Luggude härader. År 1369 hade det utökats med Onsjö, Harjagers och Frosta härader, år 1486 tillkom Göinge och norra Åsbo härader. I början av 1500-talet (1508, 1522 och 1523) bestod det av nio härader, utöver de nämnda även Bjäre härad och från 1535 sju härader (Södra Åsbo, Rönnebergs, Luggude, Harjagers, Göinge, Norra Åsbo och Bjäre). Länsmannen eller hövitsmannen som titeln var (latin capitaneus) var inte enbart länshövding utan även kommendant på slottet. Den förste kände hövitsmannen i Helsingborg var Peter Nilsson. Denne innehade länet under kung Valdemar III vilket framgår av ett brev daterat den 8 oktober 1361.