Välluvs kyrka

Välluvs kyrka. Foto: Sven-Olof Larsén

Välluvs kyrka, byggd under senare delen av 1100-talet. Långhuset byggdes till med ett lågt torn mot väster under 1400-talet, då även ett vapenhus uppfördes vid södra ingången. Under första delen av 1800-talet revs vapenhuset och en ny ingång skapades mot väster. Under senare delen av seklet höjdes tornet med drygt sex meter.

Kyrkoherdar i pastoratet, se Raus kyrka.

Läs mer: Torsten Mårtensson, ”Sveriges Kyrkor Skåne” band II häfte 1 Luggude härad (1963).

Välluvs kyrka. Foto: Sven-Olof Larsén

Välluv kyrkas byggnadshistoria

Välluvs kyrka uppfördes kring 1200-talets mitt och följde den romanska kyrkans grundplan och bestod av långhus, kor och halvrund absid. Som byggnadsmaterial användes tuktad marksten. Kvaderstenar av nordvästskånsk sandsten användes dock i det yttre murverkets sockel och i triumfbågen samt i portal- och fönsteromfattningar. I långhuset fanns ursprungligen en portal i söder och förmodligen även en i norr, samt två fönster i vardera långmur. I den norra murens fönster finns den ursprungliga träkarmen kvar och utanför denna sitter rester av ett järngaller. Den äldsta kyrkan hade sannolikt ett plant innertak bestående av brädor som spikats på takbjälkarna. Detta antyds av att väggarna ovan valven har varit putsade och vitkalkade ända upp till murkrönet och således varit avsedda att synas. På 1400-talet uppfördes ett sengotiskt västtorn med kvadratisk planform, byggt av marksten. Senare under 1400-talet uppfördes ett sengotiskt vapenhus framför sydportalen. Vapenhuset byggdes av marksten och hade ett invändigt brädloft. I samband med detta slogs även sengotiska kryssvalv i kor, långhus och tornets bottenvåning. Valven bärs av tresprångiga tegelpilastrar. De östra hörnpilastrarna skiljer sig emellertid från de övriga eftersom de reser sig ur oregelbundet rundade partier vilka kan utgöra rester av medeltida sidoaltaren. Kyrkan har förskonats från mer genomgripande sentida förändringar. På 1830-talet upptogs den nuvarande västportalen samtidigt som sydportalen murades igen och vapenhuset revs, och mot slutet av detta århundrade förhöjdes det medeltida tornet (Anshelm 1947:654; Mårtensson 1963:143ff; Wienberg 1985-91; LMA, Lindh & Larsson 1998; Forsberg 2006c).

Välluvs kyrka. Foto: Sven-Olof Larsén

I den nuvarande kyrkans takresning finns betydande delar av en romansk takstolskonstruktion av ek bevarad. Takstolarna består av en bindbjälke och korsande stödben. Takkonstruktionen har åtminstone vid två tillfällen blivit starkt reparerad eller ombyggd, dock utan att detta inneburit någon ändring av den ursprungliga konstruktionsprincipen (Mårtensson 1963:153ff; Linscott 2007).

I kyrkan finns endast fragmentariska kalkmålningar bevarade. I korets valv finns en ornamental dekoration på valvribbor och valvbågar med ett skäggigt manshuvud, målat en face, under valvribban i sydvästra hörnet. På norra sidan av bågen mellan det romanska långhuset och tornpartiet finns även ett konsekreringskors. Kalkmålningarna kan dateras till 1400-talet (Banning 1976b:306).

Även ett romanskt rökelsekar tillverkat av malm förvaras i kyrkan. Locket samt övre delen av skålen är ornerade med slingor i genombrutet arbete, rund knopp och tre små gavlar. Bevarade bärstänger samt delar av bärkedjor av järn. Toppstycket och foten saknas dock (Mårtensson 1963:186). Kyrkans dopfunt av granit eller röd gnejs är förmodligen tillverkad under 1100-talets senare del. Den har en rund, skålformig cuppa, och saknar helt ornering. I botten finns ett avtappningshål. Dopfunten stod tidigare på kyrkogården där den tjänstgjorde som vattensamlare under ett stuprör. 1851 klagade kyrkorådet över att vattnet i dopfunten användes för vidskepliga ändamål, men först 1939 flyttades den in i kyrkan igen. I samband med detta nytillverkades funtens fot (Tynell 1921:76; Mårtensson 1963:180f; LMA, Lindh & Larsson 1998). Kyrkans storklocka är medeltida, men har gjutits om vid flera tillfällen, första gången 1730. En tillfogad inskrift från 1789 avslöjar att klockan då funnits i 322 år vilket innebär att den ursprungligen göts 1467 (Mårtensson 1963:190).

Krucifix från 1200-talet
I kyrkan finns även ett unikt krucifix, tillverkat under 1200-talets första hälft. Överkroppen är lutad något åt höger och huvudet vridet åt höger, lutat framåt. Ansiktet är smalt, ögonen är stora och munnen är rak och sluten. Hjässan är hög och rundad med fyrkantiga urtag för spirorna i en kungakrona. Den nuvarande törnekronan är av rep. Armarna är svagt böjda, horisontalt utsträckta, och händerna öppna med raka fingrar. Benen är tunna och korslagda. Figuren är ombearbetad då huvudet sågats av och fogats till halsen med en snedfasad kil och den ursprungliga kronan ersatts med en törnekrona. Korset är dessutom sentida (Liepe 1995b:365). Krucifixet upptäcktes på kyrkans vind 1909 då det lämnades till Helsingborgs Museeer för konservering. Då detta utförts gjordes en avgjutning innan krucifixet återlämnades till kyrkan. Krucifixet är särdeles intressant eftersom det visar hur Kristusframställningen förändrades under medeltidens lopp. Under romansk tid, då krucifixet tillverkades, avbildades Kristus som den triumferande Guds son, himlens konung som med rest huvud, öppna ögon och med styrka vittnade om sin seger. På huvudet bar han i regel en gyllene kungakrona. Under gotisk tid förändras Kristusgestalten. Gudamänniskans triumferande majestät ersattes av den lidande människosonen. Det är en död människas plågade och sargade kropp som hänger på korset. Huvudet hänger nedåt, ögonen är slutna och blod strömmar ur sår på kroppen. På huvudet bär han en törnekrona. Krucifixet från Välluvs kyrka är unikt eftersom det uppvisar spår av båda traditioner. Det romanska krucifixet har nämligen gjorts om under medeltidens lopp så att det kom att överensstämma med de gotiska idealen. Vid en konservering 1983 öppnades Kristusfigurens ögon på nytt samtidigt som de bleka färgerna tvättades bort. Senare konstaterades det även att Kristusfigurens benställning ändrats när krucifixet byggdes om. De gamla benen har sågats av varefter fötterna har placerats i kors, ovanpå varandra, men de kan också vara nygjorda. Från början har fötterna stått vid sidan av varandra (HD 13/4 1949; Mårtensson 1963:174ff; LMA, Lindh et al. 1998).
Författare: Peter Carelli

I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar finns bild på det romanska krucifixet: [[1]] och ett flygfoto över kyrkan: [[2]]

Läs mer: Medeltidens kyrkor

Litteraturlista

Anshelm, Gunnar 1947. Stiftets kyrka. Lunds stift i ord och bild. 1947. Herrlin, Gunnar (red.). Stockholm.

Banning, Knud (ed.). 1976b. A Catalogue of Wall-Paintings in th Churches of Medieval Denmark 1100–1600. Scania, Halland, Blekinge. Volume Three: Catalogue N–Ö. Copenhagen.

Forsberg, Mikael 2006c. Underhållsplan för Välluvs kyrka, Kropps Kyrkliga Samfällighet, Lunds stift, Skåne län. Upprättad den 1 oktober 2006. ItArk Arkitektkontor, Helsingborg (stencil).

HD = Helsingborgs Dagblad 13/4 1949.

Liepe, Lena 1995b. Den medeltida träskulpturen i Skåne. En bilddokumentation. Skånsk senmedeltid och renässans 15. Lund.

Linscott, Kristina 2007. Medeltida tak. Bevarade takkonstruktioner i svenska medeltidskyrkor. Del 1: Rapport om kunskapsläget 2006. Institutionen for kulturvård. Rapport 2007:1. Göteborgs universitet.

LMA = Landsantikvarien Malmöhus arkiv och diverse antikvariska och arkeologiska rapporter.

Mårtensson, Torsten 1963. Kyrkor i Skåne, Luggude härad, sydvästra delen. Sveriges kyrkor 96, bd II:1. Stockholm.

Tynell, Lars 1921. Skånes medeltida dopfuntar. Stockholm.

Wienberg, Jes 1985–91. Danmarks middelalderlige Kirker (kartotek). Kyrkoarkivet, Lunds Universitets Historiska Museum, Lund.