Kropps kyrka

Kropps kyrka, från ca år 1200, tillbyggdes med ett torn och välvdes under 1400-talet. En korsarm i norr tillkom på 1700-talet och en i söder år 1865. Tornet byggdes om 1823. År 1931 skadades kyrkan svårt vid en brand. I samband med kyrkans restaurering tillkom en ny altartavla av Per Siegård. Läktarpredikstolen är från 1600-talet och dopfunten från 1100-talet. Se även Rosendal (med Billehuset).

Kropps kyrkas byggnadshistoria

Kropps kyrka uppfördes troligen under 1100-talets första hälft. Planformen följde den romanska landskyrkan med långhus och kor, men någon absid har aldrig existerat. Koret hade från början en rak östavslutning, något som de romanska kalkmålningarna på denna vägg tydligt vittnar om. Som byggnadsmaterial användes kvaderstenar av nordvästskånsk sandsten, lagda i jämna skift. På en av kvaderstenarna finns ett hugget stenhuggarmärke, ett likarmat kors vars armar slutar med små kvadrater. I både söder och norr fanns portaler i långhusmurarna. Ungefär hälften av den romanska sydportalen är bevarad medan hela nordportalen är intakt, båda försedda med sandstensomfattningar. Tornet i väster är kvadratiskt och även det byggt av sandstenskvadrar. Troligen har det uppförts mot slutet av 1100-talet eller under 1200-talets första hälft. Under 1400-talets andra hälft uppfördes ett vapenhus vid sydportalen och ett trapphus vid tornets norra sida, samtidigt som sengotiska kryssvalv slogs över kyrkans långhus, kor, tornets bottenvåning och vapenhus. I början på 1700-talet byggdes den norra korsarmen och vid mitten av 1800-talet uppfördes korsarmen i söder och en sakristia. Inför detta revs vapenhuset och sydportalen murades igen samtidigt som en västportal upptogs. De medeltida valven revs 1865 och ersattes av ett tredelat trätak. Kyrkan drabbades av en svår eldsvåda 1931, varefter den återuppbyggdes åren därefter (Andersson 1933; Anshelm 1947:588f; Wienberg 1985-91; Jacobsen 1993:117; Forsberg 2005a).

Vid återuppbyggnaden påträffades rester av ett äldre golv bestående av reliefornerade och grönglaserade golvtegelplattor med motiv av en lilja i rutmönster. Detta golv har sannolikt endast funnits i koret. Golvteglen kan troligen dateras till 1300-talets andra hälft eller 1400-talets första hälft. I kyrkan förvaras även två medeltida fönsterkarmar av ek, som synbarligen suttit i nu försvunna romanska fönster i kyrkan. Karmarna tillhör byggnadsskedet före kyrkans valvslagning, varför de sannolikt kan dateras till 1200- eller 1300-talet. Fönsterkarmar av detta slag är mycket sällsynta. I korets norra del finns även fragmentariska kalkmålningar av senromansk typ, sannolikt tillkomna under 1200-talet. Förmodligen rör det sig om ett Majestas Domini-motiv. Det som ännu syns är en rad av apostlar mot en gul bakgrund. Endast fyra och en halv apostlar kan idag identifieras, och de romanska dragen ses på deras fötter, kroppsställning och klädedräkt. Ansiktena är emellertid ommålade (Banning 1976a:228).

Den romanska dopfunten
I kyrkan fanns tidigare en intressant romansk dopfunt av Höörsandsten, som numera återfinns på Lunds Universitets Historiska Museum (LUHM utan inv nr.). Dopfunten tillhör den så kallade Mörarpsgruppen tillsammans med dopfuntarna från Mörarp, Munka Ljungby, Rya och Össjö i nordvästra Skåne. Funten från Kropp räknas som en av landskapets ålderdomligaste, och kan troligen dateras till tiden omkring 1100-talets mitt eller decennierna dessförinnan. Funtens cuppa är fyrsidig medan urholkningen är rund och skållik. I bottnen har ett uttömningshål börjat huggas, men detta arbete har avbrutits varefter det återupptagits alldeles intill. Även detta arbete har dock avbrutits, även om borrningen här kommit djupare än i det första hålet. Även underifrån har borrningen påbörjats, och här har det oavslutade borrhålet fyllts med bly. I varje hörn av funten återges fyra grovt huggna gestalter. Den ena avbildar Petrus med nyckel och bok, den andra Paulus med långt skägg och svärd, den tredje en oidentifierad man med högra handen upplyft och en bok i den vänstra, och slutligen den fjärde en oidentifierad man med vänstra handen upplyft. På funtens sidor återges fyra olika bildmotiv utförda i låg relief. Den första bildsidan avbildar syndafallet. Adam och Eva skyler sig med kvistar och står på var sin sida om en trädstam som omslingras av ormen. Över denna bild finns spår av rundbågar. Den andra bildsidan visar en bild ur Kristi lidande. I mitten står en kolonn med vridet skaft från vilken två rundbågar sträcker sig ut mot hörnen. Från kolonnbasen utgår två akantusblad och på dessa står på ena sidan Kristus med korsgloria med händerna fästade vid pelaren, och på den andra sidan en man, som med båda händerna svänger ett gissel. Den tredje bildsidan är även den avdelad av en mittkolonn och rundbågar åt båda sidor. I det ena fältet står ärkeängeln Mikael, försedd med korsgloria och små vingar med en liten rundad sköld i sin högra hand. Med den vänstra handen stöter han lansen i en drakes gap. Denna är vingad med nacktopp och med svansen lagd i en slinga. I det andra fältet står en upptill mycket skadad figur. Den är dock försedd med en vinge och spår finns efter ytterligare en vinge, vilket talar för att även detta avbildar en ängel. Den fjärde bildsidan saknar mittkolonn, men övervälvningen är densamma som den andra bildsidan. I mitten av fältet står en fyrsidig dopfunt med repstav i övre kanten. Dess fot är låg och ornerad med akantusblad. Vid den ena sidan står en man som håller ett litet barn upprätt över funten i färd med att nedsänka det däri. Den person som står på andra sidan om dopfunten är troligen en kvinna (Tynell 1921:73f; Rydbeck 1936:296f).

En intressant iakttagelse är att Kroppfuntens urholkning är betydligt mindre än normalt, med en diameter om 45 cm och ett djup på 32 cm. Denna obetydliga rymd kan knappast ha varit lämpad för nedsänkningsdop (immersio) vilket synes ha varit den vanligaste dopformen under äldre medeltid, utan tyder snarare på vattenösning (infusio) eller bestänkning (aspersio). På den likartade funten i Össjö kyrka avbildas också ett helgon med ett aspersorium i handen. Össjö-funten är liksom funten i Mörarp och den i Svalöv avsedda för bestänkningsdop och äldre än det stora flertalet dopfuntar i landskapet. Samtidigt är de sannolikt yngre än Kroppfunten. Detta talar för att Kropps kyrka vid 1100-talets mitt var en kyrka med exklusiv doprätt. Först efter den skånska kyrkorättens tillkomst, vilket brukar dateras till tiden 1167–71, utdelades doprätten till övriga sockenkyrkor som då införskaffade dopfuntar (Holmberg 1977:101ff). En sådan tolkning indikerar att Kropp i sitt äldsta skede fungerade som en häradskyrka, vilket innebar att den innan övriga kyrkor byggdes i nordvästra Skåne fungerade som centralkyrka för hela häradet.

Krucifix från 1400-talet
I kyrkan finns även ett krucifix från 1400-talets andra hälft där Kristi huvud är vridet åt höger och lutat framåt (LUHM inv nr 18544; Liepe 1995b:295f). Krucifixet har restaurerats i sin helhet och finns sedan 1997 i Kropps kyrka. I kyrkan fanns tidigare även en medeltida gravhäll, men denna förstördes vid branden 1931. Den 158 cm långa och 77 cm breda hällen bar längs kanterna två parallella inristade linjer. I mittlinjen mot vardera änden fanns ett hjulkors i relief med utåt bredare ekrar. Korsen förenades med en gemensam stam, som var smalare mot ena ändan. Från hjulringen utgick två upphöjda utlöpare mot stenens närliggande hörn. Trots sin ålderdomliga form har gravhällen daterats till 1400-talet (ÄKKS 1914:66).
Författare: Peter Carelli

I Kulturmagasinets/Helsingborgs museers samlingar hittar du foton på Kropps kyka, bl.a.: [[1]]

Läs mera: Medeltidens kyrkor

Kyrkoherdar i Kropps och Mörarps pastorat

(årtal inom parentes avser levnadsår)

1 Sören Jensen, 1500-talet

2 Morten Mortensen, 1500-talet

3 Niels Lauritsen, 1600-talet,(död 1627)

4 Peder Thomesen, 1600-talet

5 Rasmus Hoffgard, (1614–?), flytt till Danmark trol. 1678 begravd där

6 Otto Frich, (ca 1655–ca 1703), 1682–ca 1703

7 Johannes (Hans) Jacobaeus, 1703–1710, begravd i Kropp 11/5 1710

8 Casten Aulin, 1711–1744

9 Johan Eurenius, (1713–1777),1745–1777

10 Johan Ludwig Tielcke,(ca 1741–1805), 1778–1805

11 Paul Landby, (1754–1828), 1806–1828

12 Matthias Rönbeck, (1782–1840), 1830–1840

13 Olof Theander, (1801–1853), 1840–1853

14 Anders Werlin-Ohlson, (1820–1886), 1857–1886

15 Malte Matthiesen, (1838–1892), 1889–1892

16 Joel Laurin, (1859–1924), 1894–1924

17 Kaleb Andersson, (1888–1972), 1925–1959

18 Curt Nilsson, (1908–1984), 1960–1961

Fr.o.m. 1962 Kropp, Mörarp, Hässlunda, Frillestad och Välluv

18 Curt Nilsson, (se ovan), 1962–1973

19 Helge Hammarström, (1912–1983), 1973–1978

20 Rolf Lindén, (1941–), 1978–1981

21 Knut Olsson, (1935–), 1981–2000

22 Lena Hervén, (1945–), 2000–2010

23 Markus von Mertens, 2010-

Litteraturlista

Andersson, Kaleb. 1933. Kropps kyrka. Lunds Stifts Julbok 1933. Lund. Nytryck i Jubileumsskrift för Kropps Kyrka och Församling 1982. Kropp. S. 3–28.

Anshelm, Gunnar 1947. Stiftets kyrka. Lunds stift i ord och bild. 1947. Herrlin, Gunnar (red.). Stockholm.

Banning, Knud (red.) 1976-1982. A catalogue of wall-paintings in the churches of medieval Denmark 1100-1600: Scania, Halland, Blekinge. Copenhagen: Akad. forl.

Forsberg, Mikael 2005a. Underhållsplan för Kropps kyrka, Kropps Kyrkliga Samfällighet, Lunds stift, Skåne län. Upprättad den 6 april 2005. ItArk Arkitektkontor, Helsingborg (stencil).

Holmberg, Rikard 1977. Den skånska öresundskustens medeltid. Bonn/Lund.

Jacobsen, Henrik 1993. Romanske vesttårne, deres indretning og funktion. Vesttårne før 1300 i det middelalderlige Danmark øst for Storebælt. Stockholm.

Liepe, Lena 1995b. Den medeltida träskulpturen i Skåne. En bilddokumentation. Skånsk senmedeltid och renässans 15. Lund.´

LUHM = Lunds Universitets Historiska Museum.

LUHM = Lunds Universitets Historiska Museum, inv nr 18544.

Rydbeck, Monica 1936. Skånes stenmästare före 1200. Lund.

Tynell, Lars 1921. Skånes medeltida dopfuntar. Stockholm.

Wienberg, Jes 1985–91. Danmarks middelalderlige Kirker (kartotek). Kyrkoarkivet, Lunds Universitets Historiska Museum, Lund.

ÄKKS = Utställning af äldre kyrklig konst från Skåne. Katalog. Malmö 1914.